Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
varur han aldrig skall kunna taga sig fram. På
samma sätt tänker jag det skall komma att gå honom
själv, men i en ännu långt förfärligare grad. Jag
kan icke tänka mig någonting rysligare än en slipad
intelligens, som tappar tråden och nu vänder hela
sitt skarpsinne mot sig själv för att, sedan samvetet
äntligen vaknat, taga sig fram ur sin egen labyrint.
Det är förgäves som han har försett sin lya med
många utgångar, i samma ögonblick hans ängslade
själ redan tror sig se dagsljuset falla in, visar det sig
intet annat vara än en ny gång inåt, och liksom ett
uppskrämt och förtvivlat vilddjur söker han på detta
sätt ständigt en utgång och finner ständigt en ingång,
genom vilken han går tillbaka in i sig själv. En
sådan människa är icke alltid vad man kan kalla en
förbrytare, men ehuru han ofta själv faller offer för
- sina intriger, drabbar honom likväl ett straff, som är
förfärligare än förbrytarens; ty vad är till och med
ångerns smärta i jämförelse med detta medvetna
vanvett! Hans straff har en rent estetisk karaktär;
ty att beträffande honom säga, att samvetet vaknar,
är till och med det att uttrycka sig alltför etiskt; för
honom gestaltar sig samvetet endast såsom ett högre
medvetande, yttrande sig såsom en oro, vilken icke
ens i djupare mening anklagar honom, utan blott
håller honom vaken och ingen vila unnar honom i
hans ofruktbara rastlöshet. Vansinnig är han heller
icke; ty de växlande och mångfaldiga tankarna hava
icke förstenats i vansinnets evighet.
Den stackars Cordelia, för henne skall det också
bliva svårt att finna frid. Hon förlåter honom av
sitt innersta hjärta, men hon finner icke vila, ty
genast vaknar tvivlet: var det icke hon, som bröt
förlovningen, var det icke hon, som var orsak till
olyckan, var det icke hennes stolthet, som åtrådde
det ovanliga? Nu ångrar hon, men hon finner icke
ro, ty nu frikänna henne de anklagande tankarna:
det var han, som med sin illistighet inlade denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
