Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
lande; när man blickade in i det, hade det en dunkel
glans, som lät en ana dess oändliga djup, så omöjligt
var det att tränga in däri; rent var det och oskyldigt,
milt och lugnt, fullt av skalkaktighet, när hon
smålog. Hennes näsa var fint böjd; när jag såg henne
från sidan, drog den sig liksom in i pannan och blev
därigenom en smula kortare och litet mera käck.
Hon gick vidare, jag följde. Lyckligtvis var det flera
promenerande på vägen; under det jag växlade ett
crd med en och annan, lät jag henne vinna litet
försprång och inhämtade henne på detta sätt snart åter,
på så vis befriande mig från nödvändigheten att på
avstånd gå bakom henne lika långsamt som hon
själv. Hon gick mot Österport. Jag önskade taga
henne i närmare betraktande utan att själv bliva
sedd. Vid hörnet ligger det ett hus, varifrån jag
tänkte, att detta skulle lyckas mig. Jag kände
familjen och behövde sålunda blott göra den en visit.
Jag skyndade förbi henne med raska steg, som om
jag icke toge minsta notis om henne. Jag kom ett
långt stycke i förväg, hälsade till höger och vänster
på familjen och bemäktigade mig därpå det fönster,
som vette ut mot vägen. Hon kom, jag såg och såg
åter, allt under det jag på samma gång påbörjade
ett samtal med tesällskapet där inne. Hennes gång
övertygade mig lätt om att hon icke hade genomgått
någon vidare dansskola, och dock var det en stolthet
i den, en naturlig adel, men också en saknad av
aktpågivenhet på sig själv. En gång mera än jag
egentligen hade räknat på, fick jag se henne. Från
fönstret kunde jag icke se någon betydligare sträcka
ned på vägen; däremot kunde jag iakttaga en bro,
vilken löper ut i sjön, och till min stora förvåning
upptäckte jag henne åter där ute. Det föll mig in,
att hon kanske hör hemma här ute på landet, att
familjen kanske har sommarnöje. Jag höll redan på
att ångra mitt besök, rädd, att hon skulle vända om
och jag så förlora henne ur sikte, ja, detta, att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
