Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
fallande, och hon märker nog att en ny planet visat
sig på hennes horisont, en planet, vilken på det
mest hänsynsfulla sätt i världen i sin bana inverkar
störande på hennes. Men den lag, vilken
konstituerar denna rörelse, den har hon ingen aning om,
utan frestas snarare att se sig om till höger och
vänster för att upptäcka den punkt, som är målet;
att detta icke är någonting annat än hon själv, det
har hon lika litet föreställning om som om sin
antipol. Det går med henne liksom i allmänhet med
dem, vilka omgiva mig: de tro, att jag är överhopad
av en massa göromål, ideligen är jag i rörelse, och
som Figaro säger jag: en, två, tre, fyra intriger på
en gång, det är min smak. Först måste jag känna
henne med hela hennes andliga tillstånd, innan jag
börjar mitt angrepp. De flesta njuta en ung flicka
som de njuta ett glas champagne — i ett enda
skummande ögonblick. Å ja, det är ju vackert nog, och
med många unga flickor är väl det det högsta man
kan driva det till. Men här finns. mera. Om
föremålet är för skröpligt för att tåla klarhet och
ohöljdhet, nå väl, då njuter man det oklara. Men hon kan
uppenbarligen tåla det. Ju mera hängivenhet man
kan bringa in i kärleken, dess intressantare.
Ögonblickets njutning däremot är, om än icke i yttre så
dock i inre mening, en våldtäkt, och i en våldtäkt
finns det endast en inbillad njutning, i den liksom
i en kyss, som stulits, finner reflexionen intet. Nej,
när man kan bringa det därhän, att en ung flicka för
sin frihet blott har ett enda mål, det att hängiva
sig, att hon känner hela sin salighet däri, att hon
nästan bettlar om att på detta sätt få hängiva sig
och ändock är fri, då känner man, att först detta är
njutning. Men härtill fordras alltid något andligt.
Cordelia! Det är likväl ett härligt namn! Jag
sitter hemma och övar mig själv i att tala liksom en
papegoja, och jag säger: Cordelia, Cordelia, min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
