- Project Runeberg -  Förförarens dagbok /
61

(1919) [MARC] Author: Søren Kierkegaard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

61

Jag har icke förut varit van att förbereda mig
på min konversation, nu har det blivit mig en
nödvändighet för att underhålla tanten. Jag har
nämligen åtagit mig det hedervärda värvet att konversera
henne och dymedelst söka bemantla Edvards
älskarattityder gentemot Cordelia. Tanten har förr i
världen uppehållit sig på landet, och såväl genom mina
noggranna studier av jordbruksekonomiska skrifter
sem genom tantens på erfarenhet grundade
rmeddelanden gör jag betydliga framsteg i kunskaper
och duglighet.

Hos tanten gör jag fullkomlig succés, hon
håller mig för en pålitlig och stadig människa, som
det är ett riktigt nöje att ha att göra med och som
icke liknar de vanliga modejunkrarna. Hos Cordelia
tyckes jag icke vara synnerligen väl anskriven.
Hennes kvinnlighet är visserligen för ren och
oskyldig för att fordra, att varje man skall göra henne
sin kur, men likväl känner hon alltför mycket det
upproriska i min existens.

När jag så sitter där uppe i de trevliga rummen,
där hon som en god ängel utbreder behag över allt
och alla, som komma i beröring med henne, över de
goda såväl som över de onda, så blir jag stundom’
otålig i mitt inre och känner mig frestad att störta
fram ur mitt gömsle — ty, ehuru jag sitter där uppe
synlig för alla, så sitter jag likväl på lur —; jag
känner mig frestad att gripa hennes hand, att
omfamna hela henne själv, att gömma henne i mig,
av fruktan att någon skall röva bort henne för mig.
Och när Edvard och jag lämna dem på aftonen och
hon till avsked räcker mig sin hand, då, när jag
håller den i min, förefaller det mig ofta svårt att
låta den fågeln slippa bort ur min hand. Tålarnod
— quod antea fuit impetus, nunc ratio est, vad som
förut var drift, är nu metod — hon måste i långt
högre grad omspinnas av mitt nät, först sedan skall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forfdagb/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free