Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
talades något mellan Edvard och Cordelia, skulle
tanten med säkerhet icke vara i stånd att höra det,
detta har jag lovat Edvard, och jag håller alltid ord.
Däremot kan jag själv förträffligt höra vartenda ord,
som växlas av dem, och uppfatta varje deras rörelse.
Detta är av vikt för mig, ty man kan aldrig veta
vad en människa i förtvivlans mod kan hitta på att
säga. De försiktigaste och skyggaste naturer drista
sig stundom begå de mest desperata saker. Ehuru
jag sålunda icke har det minsta att göra med dem
var för sig, kan jag ändock mycket väl märka på
Cordelia att jag i osynlig måtto beständigt är
närvarande mellan henne och Edvard.
Det är i alla fall en sällsam tavla vi fyra bilda
tillsammans. Skulle jag tänka på kända tavlor, så
kunde jag nog finna en analogi, för så vitt som jag
vad mig själv angår, tänker på Mefistofeles; det
kinkiga i saken blir emellertid det att Edvard icke
är någon Faust. Gör jag mig själv till Faust, blir
svårigheten den att Edvard för visso icke är någon
Mefistofeles. Icke heller jag är någon Mefistofeles,
åtminstone icke i Edvards ögon. Han håller mig
för sin kärleks goda genius, och däri gör han rätt,
ätminstone kan han vara säker på att ingen mera
sorgfälligt kan vaka över hans kärlek än jag. Jag
har lovat honom att underhålla tanten, och med allt
allvar sköter jag denna hedervärda uppgift. Tanten
nästan försvinner för våra ögon i bara lantekonomi,
vi spatsera tillsammans i kök och källare och upp
på loftet, vi se till hönsen, änderna och gässen och
så vidare. Allt detta förargar Cordelia. Vad jag
egentligen vill, kan hon naturligtvis inte begripa. För henne
är jag alltjämt en gåta, men en gåta som icke frestar
kennes gissningsförmåga utan som förbittrar, ja,
indignerar henne. Hon känner mycket väl med sig,
att hennes tant håller på att bli löjlig, och hennes
tant är ju dock en aktningsvärd dam, som är långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
