Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
praktblomma är hon visserligen heller icke. Med en
läkares glädje kan jag därför konstatera alla symtom
i denna historia om hälsa.
Jag fortsätter så småningom min anfallsplan
och rycker henne allt närmare, i det jag övergår
till mera direkta angrepp. Denna förändring kan
jag på följande sätt beteckna på min krigskarta över
sammankomsterna hos tanten: jag har nu flyttat min
stol på så sätt, att jag nu vänder sidan till henne.
Jag inlåter mig mera med henne, tilltalar henne,
avlockar henne svar. Hennes själ äger lidelse och
glöd, och ehuru utan att genom några narraktiga och
fåfängliga reflexioner hava fått lutning in åt det
säregna har den en viss längtan efter det ovanliga.
Min ironi över människornas dålighet, mitt hån över
deras feghet, över deras ljumhet och över deras
tröghet fängsla henne. Hon tycker nog om att likt
Faëton styra solvagnen över himlavalvet, att komma
jorden för nära och bränna till människorna en
smula. Någon tillit till mig har hon emellertid icke
fattat; hittills har jag förhindrat varje närmande,
även i andligt avseende. Hon måste bli stark i sig
själv, innan jag låter henne vila sig till mig.
Glimtvis kan det nog se ut, som om det var hon som
jag ville göra till min förtrogna i mitt frimureri,
men det är också endast glimtvis. Hon måste själv
utvecklas i sig själv, hon måste känna sin själs
spännkraft, hon måste taga och lyfta på världen.
Vilka framsteg hon gör, det visa mig lätt hennes
repliker och hennes öga; en gång har jag sett
förintelsens vrede däri. Mig skall hon intet ha att
tacka för, ty fri måste hon vara — endast i frihet
är kärlek, endast i frihet är förströelse och evig lust.
Trots det att jag arbetar på att hon liksom med
naturnödvändighet skall sjunka i min famn och
strävar att bringa det därhän, att hon skall gravitera
hän emot mig, så gäller det dock på samma gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
