Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
sålunda allt skäl att antaga, att Cordelia var ensam
hemma. Sålunda förhöll det sig också. Hon satt
vid sybordet, sysselsatt med sitt arbete. Det har
vtterst sällan inträffat att jag besökt familjen på
förmiddagen, och hon blev därför en smula häpen över
att se mig. Det var nära, att situationen blivit för
upprörd. I så fall hade dock icke hon haft skulden
därtill, ty hon fattade sig tämligen lätt, men däremot
jag själv, ty trots det pansar jag anlagt, gjorde hon
ett obeskrivligt starkt intryck på mig. Hur intagande
hon var i den enkla blåstrimmiga bomullsklänningen
med en frisk avplockad ros på bröstet — en frisk,
avplockad ros, flickan själv var som en frisk,
avplockad nyintagen blomma, så skär och oberörd
föreföll hon! Vem vet också, var en ung flicka
tillbringar natten! Jag tänker det är i illusionernas
land, att det är därifrån hon varje morgon vänder
tillbaka och därav hennes ungdomliga friskhet. Hon
såg så ung och likväl så fullburen ut, som hade
naturen liksom en öm och rik moder först.i detta
ögonblick släppt henne ut ur sin hand. Det var mig,
som om jag var vittne till denna avskedsscen, jag
såg hur hennes kärleksfulla moder än en gång till
avsked omfamnade henne, jag hörde henne säga:
”Gå nu ut i världen, mitt barn, jag har gjort allt
för dig, tag nu denna kyss som ett sigill på dina
läppar, det är ett sigill, som vaktar helgedomen,
ingen kan bryta det, utan att du själv vill, men när
den rätte kommer, skall du förstå honom.” Och
hon tryckte en kyss på hennes läppar, en kyss,
vilken icke såsom en mänsklig kyss tager någonting,
utan en gudomlig kyss, som ger allt, som ger
flickan kyssens makt. Vidunderliga natur, vad du
är djupsinnig och gåtfull, människan ger du ordet
och flickan kyssens vältalighet! Denna kyss hade
hon på läppen och avskedet på sin panna och den
glada hälsningen i sitt öga, därför såg hon på en
gång så hemmahörande ut, ty hon var ju barn i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
