- Project Runeberg -  Förförarens dagbok /
112

(1919) [MARC] Author: Søren Kierkegaard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

ljuder uti henne, hon förstår detta genljud, som om
det var hennes egen stämma, som uppenbaras för

” Henne och för en annan.

Vad gör jag? Bedårar jag henne? Ingalunda;
det skulle ej heller vara mig till någon nytta. Stjäl
jag hennes hjärta? Ingalunda, jag ser också helst,
att den flicka, som jag skall älska, behåller sitt
hjärta. Vad gör jag då? Jag formar mig ett hjärta
i likhet med hennes. En konstnär målar sin älskade,
det är nu hans glädje, en bildhuggare formar henne.
- Detta gör också jag, ehuru i andlig bemärkelse.

Denna bild vet hon icke, att jag äger, och däri ligger
egentligen mitt bedrägeri. Hemlighetsfullt har jag
förskaffat mig den, och i den meningen har jag
stulit hennes hjärta som det om Rebecka heter, att
hon stal Labans hjärta, då hon illistigt fråntog honom
hans husgudar.

Omgivningen och ramen ha dock ett stort
inflytande på en och äro något av det, som fortast
och djupast inpräglar sig i minnet eller rättare i hela
själen och som därför heller icke glömmas. Hur
gammal jag än kommer att bli, skall det dock alltid
bli mig en omöjlighet att tänka mig Cordelia i en
annan omgivning än i detta lilla rum. När jag då
kommer för att besöka henne och i allmänhet tar
vägen genom salsdörren, skyndar hon själv mied
detsamma till från sitt rum. När jag då öppnar
salsdörren för att gå in i vardagsrummet, öppnar hon
samtidigt den andra dörren, så att våra ögon mötas
strax i dörren. Vardagsrummet är litet och
ombonat och står nästan på gränsen till att vara ett
kabinett. Ehuru jag nu har betraktat det från många
olika punkter, så är det mig likväl alltjämt kärast
att se det frår. soffan. Hon sitter där vid min sida,
framför står ett runt tebord, över vilket en bordduk
är utbredd i breda veck. På bordet står en lampa,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forfdagb/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free