Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
delia. Omgivningen var också beräknad härpå. Ögat
höll sig vid jorden, det stormade icke djärvt och
otåligt fram, det vilade sig mot den lilla förgiunden;
och om landsvägen själv än romantiskt förlorade sig
i fjärran, så verkade den likväl mera på det viset,
att ögat genomlöpte den sträcka, som det hade
framför sig, och sedan vände tillbaka för att än en gång
genomlöpa samma sträcka. Rummet låg invid jorden.
Cordelias miljö får icke ha någon förgrund, utan
endast horisontens oändliga djärvhet. Hon får icke
befinna sig invid jorden, utan sväva, icke gå, utan
flyga, icke fram och tillbaka, utan evigt framåt.
När man själv är förlovad, så blir man mer
än nog invigd i de förlovandes narraktigheter. För
några dagar sedan dyker licentiat Hansen upp med
den älskvärda unga flicka, med vilken han gått och
förlovat sig. Han anförtrodde mig, att hon var
förtjusande, vilket jag visste förut, vidare anförtrodde
han mig, att hon var mycket ung, vilket jag också
visste förut, slutligen anförtrodde han mig, att det
var just därför han hade valt henne, för att själv
bilda henne till det ideal, som alltid hade föresvävat
honom. Min Gud, en sådan där smutsig teolog —
och en frisk, blomstrande, levnadsglad flicka! Jag,
som ändock är en rätt gammal praktikus, närmar
mig aldrig en ung flicka annorlunda än som till
naturens tillbedjansvärda hostia och lär först av
henne. För den händelse jag kan ha någon bildande
inverkan på henne, är det genom att åter och åter
lära henne tillbaka, vad jag själv har lärt av henne.
Hennes själ måste röras, agiteras i alla möjliga
riktningar, dock icke bitvis och för kastvindar, utan
tctalt. Hon måste upptäcka det oändliga, erfara
att det är det, som ligger en människa närmast.
Detta måste hon upptäcka, icke på tankens väg, som
för henne är en avväg, utan i fantasien, som för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
