Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Min Cordelia !
Man säger, att jag är förälskad i mig själv. Det
förvånar mig icke; ty hur skall man kunna märka,
alt jag kan älska, när jag blott älskar dig. Jag är
förälskad i mig själv. Varför? Därför att jag är
förälskad i dig; ty dig älskar jag, dig ensam och allt
som i sanning tillhör dig; jag älskar mig själv, därför
att detta jag, som jag älskar, tillhör dig, och upphörde
jag att älska dig, skulle jag också upphöra att älska
mig själv. Vad som därför i världens profana ögon
är uttryck för den största egoism, det är för din
invigda blick uttryck för den renaste sympati, vad
som i världens protana ögon är uttryck för den mest
prosaiska självuppehållelse, det är för din helgade
syn uttryck för den mest hänförda tillintetgörelse av
jaget.
Din Johannes.
— OO RR
Vad jag förut mest fruktade för, var att
utvecklingsgången skulle taga för lång tid för mig.
Nu ser jag emellertid, att Cordelia gör stora
framsteg, ja, att det blir nödvändigt att sätta allt i rörelse
för att riktigt hålla henne vid liv. Matt får hon
icke för allt i världen bliva i förtid, det vill söga före
den tid, då tiden är förbi för henne.
När man älskar, följer man icke landsvägen.
Det är endast äktenskapet, som ligger mitt på
kungsvägen. När man älskar, går man icke på banade
vägar; kärleken banar helst själv sina vägar. Man
tränger allt djupare in i skogen. Och när man så
vandrar arm i arm, då förstår man varandra, då
blir det klart, som förut dunkelt fröjdade och
smärtade. Man anar icke, att någon är närvarande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
