Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
het då man å sin sida kan ta saken så ytterligt lätt.
Man inbillar alltså sig själv och sin nästa att man
är att räkna bland de bedragnas antal, och då man
icke är kvalificerad för att intagas på ett
Magdalenahem, inlogerar man sig i alla händelser bland
gråterskorna. Man hatar mig alltsä pliktskyldigast.
Därtill kommer ännu en avdelning av dem, som en
annan helt eller halvt eller till tre kvart ha bedragit.
Av den sorten finns det många grader ända från
dem, som ha en ring att åberopa sig på, till dem,
som endast ha att anföra en handtryckning i en
kontradans. Deras sår upprivas åter genom den nya
smärtan. Deras hat tar jag med som påbröd. Men
alla dessa hatare äro naturligtvis lika många
kryptoälskare till mitt stackars hjärta. En konung utan land
är en löjlig figur; men ett successionskrig mellan
en skara pretendenter till ett kungarike utan land,
det övergår till och med det löjligaste. Egentligen
borde jag älskas och vårdas av det vackra könet som
en hjälpinrättning. En verklig förlovad, han kan
dock blott sörja för en enda, men en sådan där
vidlyftig inrättning kan försörja, det vill säga, så där
någorlunda försörja hur många som helst. Allt det
där slipper jag nu och har därjämte den fördelen
att sedan kunna uppträda i en helt och hållet ny
roll. De unga flickorna komma nämligen att
beklaga mig, få medlidande med mig, sucka för mig,
och själv skyndar jag mig att slå in i samma tonart.
På det sättet kan fångsten också bedrivas.
Huru sällsamt! Jag börjar med smärta märka,
att jag håller på att erhålla det kännetecken, vilket
Horatius tillönskade alla trolösa flickor — en svart
tand, en framtand till på köpet. Vad man ändå kan
vara vidskeplig! Den där tanden ordentligt oroar
mig, jag tål inte den minsta hänsyftning därpå, den
har riktigt blivit min ömtåliga punkt. Medan jag
överallt annorstädes är fullt rustad, kan här till och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
