- Project Runeberg -  Förförarens dagbok /
170

(1919) [MARC] Author: Søren Kierkegaard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

170

Vad Cordelia sysselsätter mig! Och dock är
tiden snart förbi, min själ fordrar alltid föryngring.
Jag hör redan liksom i fjärran hanen gala. Hon
hör den kanske också, men hon tror, att det är
morgonen den förkunnar.

Varför är dock en ung flicka så vacker, och
varför varar det så kort? Denna tanke kan stundom
göra mig helt melankolisk, och dock, det rör ju icke
mig. Njut, prata icke! De människor,.vilka ideligen
dras med dylika reflexioner, kunna i allmänhet alls
icke njuta. Emellertid kan det icke skada, att tanken
härpå kommer fram, ty detta vemod ej för egen utan
för andras skull gör en vanligen en smula mera
manligt skön. Ett vemod, vilket ligger bedrägligt utbrett
liksom en dimslöja över den manliga styrkan, hör
med till det manligt erotiska. Härtill svarar hos
kvinnan en viss tungsinthet.

När en ung flicka en gång helt har . hängth sig,
då är det hela förbi. Ännu närmar jag mig alltjämt
en ung flicka med en viss ångest, mitt hjärta klappar,
därför att jag känner den eviga makt, som ligger i
hennes väsen. Gentemot en gift kvinna har detta
aldrig fallit mig in. Den smula motstånd, som man
med konstens hjälp söker göra, är ingenting alls.
Liksom om den gifta kvinnans huvudbonad skulle
imponera mera än den:’ unga flickans obetäckta
huvud! Därför har Diana alltid varit mitt ideal.
Denna rena jungfrulighet, denna absoluta spotskhet
här alltid sysselsatt mig. Men under det hon ’alltid
har behärskat min uppmärksamhet, har jag på samma
gång ständigt haft ett ont öga till henne. Jag antar
nämligen, att’:hon i grunden icke alls förtjänat det
lovprisande för sin jungfrulighet, vilket hon inhöstat.
Hon visste ’nämligen, att hennes roll i livet låg i
hennes jungfrulighet, därför bevarade hon den också.
Därtill kommer att jag en gång i ett sällskap av
filologer hört glunkas om att hon hade en
föreställning om de förfärliga födslosmärtor hennes moder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forfdagb/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free