Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afsigt på samma tid begifva sig till Wermland. En rik
och gammal Odalbonde Åke benämnd, var då den mest
ansedda person i Wermland. Denne böd bägge
Konungarna på samma dag till gästabud. Utom en gammal
gä-stabudssal han förut ägde, lät han äfven uppbygga en
ny. Den gamla beklädde han med gamla, den nya med
nya tapeter, i den förra voro allt husgeråd och alla kärl
till gästabudet gamla, i den sednare nya, men på bägge
ställena lika dyrbara. I den gamla införde han Konung
Erik och i den nya Konung Harald. Gästabudet räckte i
flera dagar under öfverflödig tracteringf: men när det led
till slut, och Konungarne beredde* sig att afresal, fram.
trädde Åke till Konung Harald, medförande sinJSon, som
var allenast is år gammal, och sade: Herre! om den
välvilja jag vid detta gästabud visat synes Dig någon
vän-skap värd, så belöna derföre min Son, hvilken jag nu
sätter 1 Din tjenst. Konungen betygade honom sin
vänskap, hvarefter Åke framförde stora gåfvor och kysste
Konungen. Derefter gick Åke till Konung Erik, hvilken han
träffade ganska uppretad. Äfven till honom
öfverlemna-de han stora skänker, men Konungen svarade icke
mycket derpå, utan steg till häst. Åke följde honom till vägs
och talade med honom. När de anlände till en
närbelägen skog, frågade honom Konung Erik.- Hvårföre gjorde
du den skillnad i bemötande mot mig och Konung Ha.
raid, att han af allting skulle hafva det bästa, då du
likväl vet, att du är min man. Jag hade trodt, svarade
Åke, att Du Herre, och Ditt folk icke hos mig saknade
ett godt och frikostigt bemötande. Att jag för Dig fram^
satte gamla kärl, kommer deraf att Du nu är gammal»
men Konung Harald är i sin blomstrande ålder, och derr
före framsatte jag för honom nytt bohag. Men då Du nu
påminner mig att jag är Din man, så vet jag likaså väl,
att Du är min. Då utdrog Konungen sitt svärd, högg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
