Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att Island ej rätteligen kan sägas endast af Norrmän först
vara colonis^radt: dock erkände Island af ålder endast
Norriges öfvervälde. Till Jämtland och Helsingeland
skedde utflyttningar. Större delen af dessa utflyttningar
föranleddes af den kraft, hvarmed öfver-Konungarnesöte
te freda landet för mägtiga magnaters och kämpars
strof-verier, hvilka ännu genom tidens sedvanor öfvades, sår
som en armstyrkan och tapperheten tillhörig rättighet»
men hvilkas förekommande blef allt mera nödvändigt,
i den mån statsmagten utbildades, och; Regenterne inså*
go sin pligt, att emot våldet skydda sina undersåter*
Rognvald Möre Jarls Sx>n, Gånge Rolf kallad,
utvandrade sålunda, sedan han för röfverier på Norrska kuster»
oagtadt sin höga börd dock af KoniAigen blifvit förklarad
fredlös, och nedsatte sig sluteligen i Normandie i
Frankrike, och blef der ättefader för Wilhelm conquestor, sona
underlade sig England, samt för många rygtbara Furstar %
i Norrmandie, hvilka framdeles under korsstågen spriddes
i det södra Europa och der utvidgade sin magt.
Harald I. Härfager öfverlefde såsom Konung i Nor*
rige Konungarna Erik Emundson och Björn, Erikson i
Sverige, och före hans död hade redan Olof Björmon
uppstigit på Svenska thronen.* Erik Emundson hade ifrån
Danmark borrttagit Skåne, Halland och Blekinge, och
det synes som Sverige under hans närmaste efterträdare
i afseende på provinserna pä fasta landet icke i denna
besittning varit oroadt. Tvisten om de Norrska
gränseländerna hvilade, sannolikt i följe af den frugtan Harald
Hårfagers rygte injagade. Björn Eriksori var en fredlig
Regent, som skötte Rikets inre angelägenheter väl och
så mycket han, utan att stöta sinnena, vågade, skyddade
och befordrade Christendomens införande i Sverige. För
öfrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
