Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ga.titel. Denna plägsed har huvudsakligen bidragit att
förvilla vara gamla ättartal» så väl i afseende på utred,
ningen af rigtiga Konunga-längder, som uppsättande af
en pålitlig tidräkning, hvilken^ i brist af uppgifter på
bestämda årtal, ej kunnat uppställas annorlunda än genom
den sannolikaste beräkning af generationer, grundad i jämn.
förelsen mellan de fullständigaste och pålitligaste
ättartalen. I Norrige var, ifrån uråldriga tider arfsrätten dei*
enda grunden till anspråk på Konungamagten. Denna magt
var öfver allt ifrån början grundad i inkräktning, och
syntes genast under form af enskild ägande rätt. Sådan
förekommer den i alla Norriges småstater, och exemplen
äro sällsynte att dess tilldelande berott af undersåtarenas
val, oeh de inträffa alldrig oftare än när ftågon inkräkta*
re genom folkets sanction sökte helga sin besittning*
Endast i ett fall syntes val äga rum, neml. när fleraj
sökande anmälde sig, som syntes äga lika arfsrätt, då denna
af Lagmännerna borde undersökas. I allmänhet ansågs den
afledne Konungens äldsta Son närmast berättigad till
arf-vet, och den antagne Konungen utropades på*tinget afen
Bonde. Detta begrepp om tillkomstgrunden var i Norrige
i allmänna tänkesättet förenadt med begreppet om
sjelf-va Konungamagten, men dermed följde äfven den
föreställning att en Konungs hela välde naturligast borde
skiftas mellan hans arfvingar. Detta tänkesätt var grunden
t il Norriges fördelning i så många små Stater. Sedan
Norrige förenades till en Stat, ändrades dock icke detta
allmänna tänkesätt* De ifrån Konunga-värdigheten till
Jarlar nedsatte ätter, förvarade länge minnet af sina
ford-na anspråk, och när en öfver-Konung efterlemnade flera
Söner, trodde de sig alla berättigade att inträda i Fadrens
ställe, eller ock dela hans besittningar* Redan Harald
Härfager insåg vådan af detta rådande tänkesätt, menför«*
mådde oagtadt allt sitt bemödande ej undanrödja de olyck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
