- Project Runeberg -  Historia öfver Förhållandena mellan Sverige och Norrige ifrån dessa Staters upkomst intil närvarande tid / Första Delen /
99

(1821-1823) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Silverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Af fruktan for hans magt lato de sig döpas. Pa samma
sätt öfvergingo inbyggame i Nordmör till Christendomen.
Med väpnad hand lät Konungen nedbryta
afgudatemp-let på Hlade, der han tog en stor Guldring, som hängda
i templets döm och dit blifvit skänkt af Håkan Jarl.
Folket började då rusta till motstånd, under anförande af
Haareck af Thiottö, Thorer Hjort och Evind. Kindreff.
Konungen återvände för denna gång till Viken. Medan
han der under vintern satt i ro, tänkte han på att
förstärka sig med nya förbindelser och sände bud till
Sverige till Konung Erik Segersälls fordna Drottning Sigrid
Storråda, och begärde hennes hand. Då detta anbud af
Diottningen med välbehag upptogs sände han henne den
guJdring han tagit i afgudatemplet, och ett möte
beramades på Riks-gränsen mellan Olof och Sigrid, till äg*,
tenskapets fullbordande. Under tiden upptäcktes af
Guldsmeden i Drottningens Hof, att den beryktade ringen
var endast af koppar öfverdragen med guld. Sigrid blef
deröfver ganska stött, dock syntes hon vid mötet med
Olof benägen att ingå i det aftalade förbundet. Konung
Olof fordrade då att hon skulle antaga dop och
Christen-dom, hvar till *hon svarade: ingalunda vill jag
öfvergif-va den tro, som jag tillförne haft, och mina fäder före
mig; men jag vill icke klaftdra ofri Du tror på den Gud,
iom Dig behagar. Konung Olof bl^ef häröfver vred,
sägande: huru skulle jag vilja hafva Dig till Gemål, som
är en gammal gumma, och derjämte Hednisk, som enhund?
hvarefter h»n kastade sin handske i hennes ansigte.
Drottningen svarade med lugn: detta skall väl en gång kosta
Dig lifvet: hvarefter de åtskiljdes och drogo hvar och en
i sitt land.

Konung Olof fortsatte med framgång omvändelse ver.
iet först i Ringerike, der äfven Harald Gränskis Son

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:41:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forhalland/1/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free