- Project Runeberg -  Historia öfver Förhållandena mellan Sverige och Norrige ifrån dessa Staters upkomst intil närvarande tid / Första Delen /
161

(1821-1823) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Silverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

häröfver uppretad, öfvergick till Konung Sven,, och
ho-nom följde flera af Norriges magnater. År 1062 kom det
till ett sjöslag emellan Konungarna i Danmark och
Norrige vid Nissa å, der segren vände sig på de Norrskas
sida. Sven, alldeles öfvervunnén, räddades genom Håkan
Jarls ädelmod. Denne Jarl, som förut hade varit i tjenst
hos Konung Sven, hade öfvergått till Konung Harald. Han
stridde tappert för de Norrskes sak, men trodde sig dock ej,
när Konung Sven öfverlemnade sig i hans våld, böra’
upp-ofra honom åt Konungens hämnd. Han satte honom i
land undan striden, och Sven återkom till sitt Rike. Då
Håkan, sedan detta blef bekandt, föll i den Norrska
Konungens onåd, tog han sin tillflygt till Konungen i Sverige
Stenkil, hvilken gaf honom ett Jarldöme på gränsen emot
Norrige. Derifrån gjorde han flera itifall i Norrige, men
hemsöktes sjelf af Konung Harald i Vestergöthland, dock
utan att något krig mellan Sveriges och Norriges Riken
deraf föranleddes. Konungen befarade under dessa
omständigheter fnre oroligheter inom Norrige, och det gjor«*
de honom villig till fred med Konungen i Danmark,
hvilken ock efter åtskilliga underhandlingar vid Götha
elf år 1064 afslöts, på sådana vilkor, att hvar och enr
skulle behålla sitt Rike efter dess gamla gränsor, de
hittils lidna förluster å ömse sidor glömmas, och
freden räcka så länge bägge Konungarne lefde. Fredsslutet
bekräftades genom Eder, och hvardera Konungen reste
hem till sitt Rike.

Det är sannolikt att Konung Harald blifvit bevekt till
denna fred, af hoppet att underlägga sig England. Efter
JDdvard Confessors död, stridde der Prinsarne Harald och’
Tostt om Thronföljdenv Ett krig emot England lofvade
Norrmännerna ett långt rikare byte än de förut i
Dän-tnark förvärfvat, och villigt strömmade stora skaror att ta-

r

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:41:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forhalland/1/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free