Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sågo, att Magnus ej lika snart Icunde uppfylla
Waldemars Önskningar, som derom gifva sitt löfte, då dels
Skånes inbyggare ej voro Danmark benägne, dels
Konung Erik, understödd af Svenska Nationen, säkert
skulle kämpa for besittningen af dessa dyrköpta
provinser. En list måste derföre upptänka3, att genom
nya underhandlingar göra Sveriges rättmätiga
besittning af dessa provinser stridig, och bägge
Konungar-ne kommo öfverens om ett möte mellan Svenska och
Danska fullmägtiga i Eund, för att stadfästa freden
mellan bägge rikena. Detta möte hölls 1351, och
Waldemar framställde der den frågan, huruvida
Gref-ven af Holstein hade kunnat försälja en egendom,
som han endast under förpantnings-rätt besuttit. Han
hoppades nu att genom Konungens medhåll få hela
handeln i juridisk form förklarad olaglig. Bägge
rikenas fullmägtige valde genast skiljomät), för hvilka
alla handlingar rörande Sveriges besittning af Skåne,
Halland och Blekingen, framlades; men då desse
skil-jomän funno, att Konung Waldemar sjelf flera gånger
till handeln samtyckt, afgjorde de till Sveriges
förmån, och ålade Konung Waldemar att betala de 30,000
mark lödigt silfver, hvartill han hade utfästat sig
såsom vite, i fall han någonsin skulle klandra denna
köp-afhandling *). Waldemar, bedragen i sitt hopp,
hade det följande året ett samtal med Magnus i
Örebro, der nya planer till samma ändamål uppgjordes,
cch Magnus eftergaf de honom tilldomda böterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
