- Project Runeberg -  Historia öfver Förhållandena mellan Sverige och Norrige ifrån dessa Staters upkomst intil närvarande tid / Andra delen /
102

(1821-1823) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Silverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

anstiftan, i Coln anhållen och fängslad, och man
fråntog honom alla hans dyrbarheter och documenter.
Konungen protesterade då mot detta våld, dels
emedan han var lagligen vald, och dels i följe af den
helgd, han, såsom Konungens Sändebud, borde åtnjuta.
Men då härpå intet afseende gjordes, beläde
Konungen med sequester alla Cölniska Köpmäns gods inom
Danmark och Norrige. Nar Nicolaus V hade aflidit,
förnyade Konungen samma föreställningar hos hans
efterträdare Calixtus III, men äfven utan framgång.
Detta verkade mycken oro inom Norrige, och en stor
förbittring uppstod bland Presterskapet, af hvilket en
del höll med Påfven, en del med Konungen.
Denna förbittring utbröt i våldsamheter mellan de Tyska
Handlande och Norrmännerna, som kostade lifvet för
Biskopen i Bergen, åtskilliga Prelater och några bland
Adeln. Månge bland Norrlandens inbyggare gjorde
till och med affall ifrån den Bomerska kyrkan, och
öfvergingo till den Grekiska. Konungen fruktade, att
om han lämpade sig efter Påfven, skulle hela
Norrska nationen uppsäga honom tro och lydnad, då han
ej kunde försvara de Konungsliga rättigheterna och
Norrska kyrkans frihet. A andra sidan var han rädd
att stöta sig med Påfven. Han använde alla medel
genom underhandlingar med främmande magter, som
stodo i närmare förbindelse med Bomerska stolen, för
att beveka Kyrkans Öfverhufvud till sin fördel. Men
han kunde ej utverka mera, än en befallning till
Ärke^Biskopen i Lund att undersöka målet. Denne
återremitterade sakens afgörande till Calixtus; men
hvarken han, eller hans efterträdare Pius 11, fällde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forhalland/2/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free