Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i besittning af thronföljden gaf åt arfsralten en helgd,
som vid densamma qvarhöll Norrska Kolkets
förtroende. Gustaf Eriksson gynnades i sina bemödanden
att befria Sverige, genom Konung Christians
allägsen-het, och kanske genom hans sorglöshet vid
uppresningens första utbrott. Kar den begynte fä ett
vådligare utseende, utbröt tillika missnöjet emot honom
i Danmark, och hans efterträdare, Konung Fredrik,
hade med Konung Gustaf ett gemensamt interesse
mot bägges företrädare. Gustaf 1 retades ej af någon
annan ärelystnad, än att befria Sverige, och när
Konung Fredrik, genom bref till Svenskarna, försökte att
yrka Calmare förenings bibehållande, och att vinna
öfverherrskapet öfver Korden, fann han sig för svag,
att, emot Konung Gustaf I och Svenska Ständernas
vägran, derom göra ytterligare påståenden.
Kegen-ternas interessen sammansmälte med Staternas, och
gjorde slut på sträfvandet att upprätta Calmare
förening, som i mer än ett århundrade dragit olyckor öfver
Norden, plågat Sverige, och nu slutligen kostade
Korrige sin sjelfständighet.
Men det var småningom, som Korden undergick
denna förändring, och det kostade flera strider,
innan der ett varaktigt tillstånd stadgades. Gustafs
uppresning utmärktes genast af segrar öfver Konungens
anhängare. Denna uppresning åtföljdes af en
formlig krigsförklaring mot Christian. Gustaf hade redan
underlagt sig de norra landskapen, belägrade
Stockholm, och innehade större delen af Öster-Göthland,
när Riksens Ständer år 1531 förklarade honom för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
