Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammanhang skulle hero, ej blott af Monarchens
tillfälliga öfverlägsenhet, utan skulle grundas i en af
bade Regent och undersåtare erkänd lag, som
sammanhöll Staten och föreskref dess forvaltningssatt.
Magnus Lagabäter lyckades ändteligen att stadga
grundlagar, hv2rii>eriorn samfundsbandet bestämdes, och
förhållandet emellan styrande och lydande syntes
stad-gadt. Hans efterträdare följde hans fotspår, och
denna periods författningar röja lika mycket lagstiftarenas
omtan-ka, som tidehvarfvets behof. Men dessa
författningars verkställighet befordrades ej af
nationallynnet, utan berodde af Regenternas kraft. En
tvungen laglydnad kunde dock icke utkräfvas på annat
vil-kor, än att dels en myckenhet missnöjen deraf
föddes, hvilka, der de icke utbröto, verkade en
småningom öfverhanden tagande liknöjdhet för det allmänna»
dels en myckenhet inskränkningar, som gjordes i
rättigheter och sedvanor, hvilka af gammal häfd varit
gällande, och af ålder varit grunden till nationens
sjelfständighets-begär. Inskränkt till valet mellan
o-1 i ka slags förtryck, trodde sig mängden löpa mindsta
vådan under en aflägsen styrelse, hvars vaksamhet ej
kunde vara lika sträng, som en närvarandes, helst
inom landet ingen fanns, som kunde förena sinnena,
och under lagens skydd kalla dem till sjelfständighet
och borgerlig frihet.
Ren Norrska bondens kraft var vid denna tid
alldeles förlamad. De medlemmar af denna class,
som genom ansenlig förmögenhet och deltagande i
allmänna ärender förut upphunnit en högre bildning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
