Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Förståndet minskades för varje dag.
Hans fostran skedde mot naturens lag;
snart sattes han i skolans sal, den kvava,
bland andra barn och lärde sig att stava.
Men sämre gick det här för var termin,
han tycktes dummare än en kanin.
Varenda bokstav vart till sist en gåta —
då gick han hem och satte sig att gråta.
Han krympte samman för var dag som gick
och krävde tillsyn varje ögonblick.
Så märkte han till sist, den stackars saten,
att han ej mer förmådde smälta maten.
Bort föll hans tänder och hans vackra hår;
nu räknade han knappt ett enda år.
Det blev att byta plagg och honom vaska,
hans ben sig veko, och så fick han flaska.
Som embryo han nu i vaggan låg —
blott med förstoringsglas man honom såg.
O, mänskobarn, för önskningar er akta!
Som ofödd nu man honom må betrakta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
