Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
trots köld och blygsel hördes han dock stamma:
»Jag offrar gärna skjortan för loppans skull ändå,
men stackare den män’ska, som skjortan hittar på,
ty hon får ärva loppan med detsammal»
Han ropade på Sara, som var hans högra hand,
och inför henne lossa han tungans alla band,
av vredens skålar fick hon sista skvätten.
Beklagande nu Sara på Svensson blickar ner:
»O ve, o ve, herr Svensson har ingen skjorta mer,
ty alla äro skickade i tvätten 1»
För Svensson var det bra att han hade stark fysik,
och bäst det var för Sara att hon förblev sig lik —
herr Svensson nu fick låna Saras linne,
ett rent och fint med spetsar kring armar och kring
hals.
Så kröp han ner i bädden och trodde inte alls,
att loppan honorh skulle ha i minne.
En loppa är finurlig, ty så är loppors sed —
hon satt gunås i täcket, och snart herr Svensson vred
sin kropp i svett och kval och ve och fasa. —
»Hin sitter nog i kräket, som aldrig jag blir kvitt,
men ligger jag i sängen, blir håret säkert vitt»,
så tänkte han och skrek och svor och rasa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
