Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
Ej illa, sade kungen, du lägger dina ord,
men tag nu fram ditt brödkort och sätt dig vid
mitt bord!
Låt din förklädnad falla, låt se dig som du är,
ty björnskinnsgarnityret dig ganska illa klär!
Och ifrån gästens skuldra föll björnskinnspälsen
ner,
i stället nu en frodig gulaschbaron man ser,
hans plånbok uti fickan, den svällde bred och full,
och kedjan över magen var smidd av äkta gull.
Och präktig stod han för dem i välsydd redingote;
vartenda av hans finger det satt en ring uppå.
I hans kravatt det lyste en diamant så stor;
stolt stod han där och jäste i nya blankskinnsskor.
Den häpna drottnings kinder de skifta färg så snällt,
som Grünewald piär måla med rött de vita fält,
som Zorns en Morakulla, som tjock och fet och
varm
står gungande på vågen, så hävdes hennes barm.
Nu blåste lur i salen och tyst blev överallt,
ty nu bars in på bordet livsmedelsnämndens galt
med kransar omkring bogen och äpple i sin mund,
men torr han var och mager och liknade en hund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
