- Project Runeberg -  Om förklädnad och andra inom djurriket förekommande former af skyddande likhet /
16

(1874) [MARC] Author: Alfred Russel Wallace
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dagfjärilarnas färgfördelning skyddar dem i hög grad, emedan
deras farliga färgprakt alltid är dold under hvilan,
därigenom att vingarna hållas upprätt med de starkt
färgade ytorna mot hvarandra. Om man med
tillräcklig uppmärksamhet följde dessa fjärilars
lefnadssätt, skulle man sannolikt finna, att färgerna på
vingarnas undre yta mycket ofta likna vissa omgifvande
föremål och på detta sätt gifva ett skydd. Så t.
ex. har Wood gjort den iakttagelsen, att vår lilla
fjäril med de orangegula vingspetsarna (Anthocharis
cardamines), som är en af de lifligast tecknade af
våra nordeuropeiska arter, ofta sätter sig om aftonen
på vildkörfvelns (Anthriscus sylvestris) gröna och
hvita blomsterhufvuden, med hvilka den vackra, gröna
och hvita teckningen på undersidan af hans vingar
då helt och hållet smälter samman för ögat, så att
han i denna ställning är mycket svår att uppdaga.
Det är ganska antagligt, att den starka teckningen
på undersidan af vingarna hos Påfogelögat,
Nässelfjärilen och Amiralen har sin grund i liknande
förhållanden.

Hos två märkvärdiga sydamerikanska fjärilar
(Gynecia dirce och Callizona acesta), som alltid
sätta sig på trädstammar, äro vingarna å undre ytan
strimmiga och fläckiga på ett besynnerligt sätt, så
att de, när de betraktas halft från sidan, i högsta
grad likna den spruckna barken på många slags
träd. Men det märkvärdigaste och bestämdaste
exempel på en skyddande likhet, som Wallace
någonsin sett hos en fjäril, ge oss den i Indien
allmänna Kallima inachis och dess malajiska
slägting K. paralecta (se titeltaflan). Deras ryggsida

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:41:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forkladnad/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free