Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1483—1526 - Vadstena och Mariefred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dere, vilken detta år tyckes hava avlidit. Han och
bok-tiyckaren i Mariefred äro med all sannolikhet samma person,
och genom denna kombination få vi fram följande biografi.
Sigfrid var medhjälpare till Fabri, deltog i tryckningen av
Fabris böcker och band dem, antogs, sedan
Stockholms-tryckeriet 1496 nedlagts, till föreståndare för den nya
officinen i Mariefred, men flyttade, sedan även denna 1498
upphört, till Stockholm, där han återtog sitt yrke såsom
bokbindare — något svenskt tryckeri fanns ju då icke. Efter
hans död 1501 fortsatte hans änka Karin bokbinderiet. Av
Mariefredstryckeriets verksamhet är blott ett enda alster
bevarat, Alanus de Rupes De utilitate psalterii Marie (1498).
Förläggare till detta arbete voro Sten Sture och hans maka
fru Ingeborg, naturligtvis ej i syfte att försälja det, utan —
såsom slutskriften meddelar — »ad laudem et gloriam regine
celestis virginis Marie». En samtida anteckning upplyser
också om, att boken gratis utdelats till klostren, på det att
man där skulle bedja för herr Stens och fru Ingeborgs själar.
Egendomligt nog har den nyss anförda slutskriften i några
exemplar ersatts av en annan, i vilken tryckaren ber varje
läsare att hos de rike och mäktige agitera för, att boken
ännu en gång måtte utgivas till den heliga jungfruns ära och
det olärda folkets uppbyggelse. Denna vädjan förklingade
ej heller ohörd, ty 1506 bekostade Svante Sture en ny
upplaga, som trycktes i Lübeck.
Detta år var nämligen ingen svensk tryckpress i gång, ty
om den i Mariefred höra vi ej talas efter 1498. Undantager
man åren 1495—*49$» fanns intet svenskt tryckeri mellan 1487
och 1510, och de svenska förläggarna måste under denna
tid vända sig till utlandet. Om Ghotans, Stephan Arndes’
och G. Stuchs’ tryck har redan talats. Men till Stuchs vände
sig ock Skarastiftet för sitt 1498 tryckta breviarium, som
sedermera, enligt biskopens företal, »till billigaste pris» såldes
vid domkyrkan. För övrigt tyckes man ej hava tryckt någon
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
