Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1520—1611 - Bokbindarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m. fl., vilka han importerat. Vi möta honom ock i
tullräkenskaperna såsom stor bokimportör. Ar 1548 tog han in två fat
och en tunna samt sedan ytterligare ett fat, året därpå fyra
fat och tre tunnor.
Men Henrik Bokbindare eller Henrik Schulte var troligen
ock förläggare. Under året 1543 fick han nämligen tullfritt
den 18 augusti införa »papir 20 Riisz till att prentta Swenska
bönneböcker och psalmer med ewangelia» och den 26 oktober
ytterligare »Ith fatt med böckir och papir til att prentta
Sal-mene böcker uppå, 38 ris». Notisen är av stort intresse, ty
1543 trycktes av Amund Laurentsson en psalmbok, av vilken
nu endast några fragment finnas i behåll, och av notisen i
tullräkenskaperna vill det synas, som om denna upplaga
förlagts av Henrik Bokbindare, som importerat papperet. Det
kunde visserligen tänkas, att han införskrivit detta endast för
kronans eller den kunglige boktryckarens räkning, men för
regeringen var det onekligen bekvämare att slippa besväret
med att förlägga dylika böcker. Då bibeln tryckes,
uppträder ärkebiskopen såsom importör av papperet. Och att
bokbindarna nu verkligen börjat förlägga böcker, framgår av en
något senare handling, från 1562, en supplik av Georgenn
Buchbinder, som var borgare i Stockholm, ehuru tysk som
de flesta av hans yrkesbröder. I denna på tyska skrivna
supplik säger han sig förut hava »suppliciret wegen der
Druckkery» och anhåller nu hos konungen, att denne nådigst
ville medgiva, »das ich alhie im Reich allerhande Bucher
vor denn Predicantenn, Schulenn und Reichs bestenn muge
druckenn lassenn». Säkerligen avsåg petitionen icke rätten att
börja med ett nytt tryckeri, heller icke att få träda i Amund
Laurentssons ställe såsom kunglig boktryckare, utan blott att
på det vanliga tryckeriet få trycka böcker och sedan sälja
dem; han vill ju ej »trycka», utan blott »låta trycka». Att
döma härav var rättigheten att trycka böcker ej fri, utan
därtill fordrades tillstånd av den, som övervakade det kung-
9—110815 Q3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
