Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1611—1718 - Bokbindarnas förlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finnes hoos honom til köps. Anno M. DCXXII» —
titelbladet bär årtalet 1623. År 1622 lät han vidare hos Meurer
trycka Schroderus’ Kyskheetz Spegel, och ännu 1642 utgav
han Thelæus’ Innerliga Böner. Något stort förlag hade han
dock icke.
Av en annan Stockholmsbokbindare, Nils Olofsson, känner
jag blott en enda förlagsartikel, nämligen en 1621 tryckt
upplaga av Nya Testamentet, och de övriga från samma tid
synas alls icke hava bedrivit någon förlagsverksamhet.
Driftigare voro de båda bokbindarna i Uppsala Gregorius Sivert,
som på sin bekostnad 1627 utgav ett tämligen digert latinskt
arbete av den förste Skytteanske professorn Johannes
Simo-nius, och framför allt Hans Thile, som hade ett relativt stort
förlag: Liber Cantus och Psalterium Davidis, Zaderi
Brudhgum-mens Ähre krantz och Brudhens Ährekrantz (alla 1620),
Schroderus’ översättning av Hutteri Christelighe Trones Artiklar,
som 1618 trycktes av Meurer, och samma år Petrus Johannis
Gothus’ sista bok Thet Gyldene Klenod D. Martini Lutheri.
Men med 1620-talet tyckas bokbindarna för en tid hava
hört upp med bokförlagsverksamheten och inskränkt sig till
att binda och försälja bundna böcker. Möjligen står detta i
samband därmed, att bokbindarna 1630 erhöllo en särskild
skråförfattning. Enligt en praxis, som var utbildad redan vid
1600-talets början, kanske förut, hade boktryckare och
bokbindare vissa mot varandra ganska snävt begränsade
rättigheter, som icke så litet skilt sig från medeltidens. Då hade
boktryckaren tillika varit bokbindare, men genom den
immigration av tyska bokbindare, som skedde vid 1500-talets mitt,
kommo de båda yrkena att skilja sig från varandra. Vid
1600-talets början synes boktryckaren själv icke hava fått
binda de böcker han tryckt och ej heller försälja andra
böcker än dem, som han själv upplagt, men även dessa blott
oinbundna och icke i öppen gatubod. Bokbindarna däremot
hade rätt att sälja så väl utländska som svenska böcker. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
