Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Censurens långsamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tidsfördrif, emedan boken innehöll »många narraktiga,
fj ålliga och fåfänga samlingar, hwarwid likwäl fordrades
så mycket mer warsamhet, som äfwen detta wore,
hwar-före menniskjorna efter Christi ord borde gjöra räkenskap på
domedag». Av t. f. censorWilde fick konsistoriet väl ett ganska
skarpt svar på tal. Men. det hjälpte icke, ty kanslikollegiet
beslöt den 5 maj 1758 att i så måtto förbjuda boken, att »de uplagde
och än oförsålda exemplaren nu mera icke måge föiyttras,
såsom ej heller arbetet hädanefter finnas til kiöps i bodar eller
på auctioner». Till sist uttalade Kungl. Maj:t mitt »missnöje»
med arbetet, och censor fick en varning.
Kraftigast var naturligtvis censuren, då konsistoriet
vädrade något pietistiskt kätteri. Så hade pastorn i Skeppsholms
församling Eric Giers i juni 1747 anonymt till censor
inlämnat en liten traktat, Lags ens och Evangelii lära. Då han
ännu i januari 1748 ej fått svar från censor, klagade han
hos kanslikollegiet. Men Oelreich hänvisade till, att han
i teologiska ämnen var skyldig att remittera skriften till
vederbörande konsistorium. Det hade han gjort, och där låg
traktaten. Men den 5 dec. 1747 hade han påmint
konsistoriet och då — 8 dec. 1747 — fått till svar, att konsistoriet
väl börjat granskningen, men att »hwarken tiden
fullkomligen medgifwit, i anseende til många andra hinder, at giöra
derwid så stor ändring, som ärfordrats, eller man hitintils
trodt sig dermed böra hasta». Konsistoriet ville nu, sedan
man fått veta författarens namn, återtaga granskningen, då
man nu kunde »hafwa tilfälle at deröfwer förnimma hans
egit utlåtande».
Boken överlämnades nu till särskild censur åt
domkapitels-ledamoten d:r Hauswolff. Men — skrev Giers i en ny
inlaga till kanslikollegiet — »jag hafwer åtskillige gånger sökt
få tala med Herr Doctorn och kyrkioherden Hauswolff», som
»behagat kalla mig til sig på en wiss stund at öfwerlägga,
om hwad han kunde hafwa at påminna, men hwarken haf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
