Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Striden om bokpriset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bete och producter drifwa. Så länge som ingen kan sättia
wiss taxa på maten och födan för handtwärkare, utan att
det ena åhret kostar i tunna spanmåhl 10 dal., det andra
20 dal., så är ogörligit at twinga på deras arbete ett wist
pris. Samma beskaffenhet är med materialierne, som hwart
och ett handtwärk betarfwar at förskaffa sig ifrån andra
orter, til exempel papper, pergament, linollia, kimrök etc.
Contributioner och hushyror stiga äfwen ibland mehr, ibland
minder. Förra herredagen beswärade sig det högwyrdige
Prästeståndet öfwer Boktiyckarenas sielfzwåld at stegra sit arbete,
men fingo ibland annat det til swars, at dhe
victualieper-zedlar, som ifrån prästegårdarne föhres in i staden och stegras
högre än forna tider, wore ordsaken dertill. Allmogen lärer
hafwa at wänta samma swar af desse handtwärkzmän.» Vad
särskilt psalmböckerna beträffade, voro dessa tryckta dels hos
Horrn, dels hos Schneidler, »bägge kunna intyga, att dhe intet
öfwer 6 mark koppm. för hwart exemplar af bokbindarena
tagit, och har än mera Schneidler bokbindarenas attest ther
uppå, at han aflåtit exemplaret för i dal. kpt, det är wid
pass i öre kpt. hwart ark. Wore altså wähl, om allmogen
jämte deras klagomåhl hade berättadt om sielfwa priset, för
hwilket dhe samma böcker sig tilhandlat, at man derutaf
kunnat sluta, hos hwilken skulden står.»
Ungefär samtidigt hade Rosenadler att yttra sig i en liknande
kontrovers. Den boktiyckare, som särskilt ådragit sig
bokbindarnas hat, var Antikvitetsarkivets boktryckare Johan
Laurentius Horrn, ty, såsom vi minnas från föregående del,
hade han efter en het strid lyckats förvärva sig rätten att
genom en egen bokbindare binda sina förlagsartiklar och
sälja dem bundna. 1726 gjorde bokbindarämbetet ett direkt
angrepp på honom samt framställde därjämte en begäran att
få öppna ett eget tryckeri. Rosenadlers yttrande om denna
framställning inkom till kanslikollegiet den 6 dec. 1726 (R. A.
Kanslikoll. Ink. Skriv. E. IV, 17):
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
