Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Striden om bokpriset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finnas nödigt at inhämta, hwad Boktryckarena och enkannel.
boktryckaren Horrn kan hafwa här wid å sin sida at föredraga.»
Med anledning av denna tillstyrkan fick Bokbindareämbetet
den för skråförfattningens tid ganska egendomliga tillåtelsen
att hålla ett eget tryckeri. Ledningen av detta uppdrogs åt
bokbindaren Jacob Schneidler. Men som vi strax skola se,
ledde detta alls icke till det åsyftade resultatet. Schneidlers
böcker blevo dyrare än de andras, och efter några få år råkade
han och bokbindarna i delo med varandra.
Klokare var en annan regeringsåtgärd: att icke längre
utdela några privilegier på de vanliga allmogeböckerna,
psalmboken o. s. v., eller med andra ord: att här öppna en fri
konkurrens. Men som vanligt kunde man ej heller i detta
fall upprätthålla principen, och kvar stod alltid bokbindarnas
ensamrätt att försälja bundna exemplar, d. v. s. praktiskt
sett alla exemplaren. Den i aug. 1727 avlät regeringen sitt
svar på allmogens besvär och framhöll först, att böckerna
icke alla voro »af enahanda beskaffenhet, i anseende thertil
at Postillornes pris rättar sig ofta efter then Auctorens sig
betingade förmon och recognition af Boktryckaren», men man
hoppades, att även dessa böcker hädanefter skulle fås till
ett billigare pris, emedan Kungl. Maj:t nu »lemnat
Boktryc-kiarne i gemen frihet til at uppläggia Psalmböcker och
Cate-cheser», varjämte kommerskollegium ålagts att »sökia något
medel til at hämma thet Bokbindarne intet måge stegra sitt
arbete, som här tils skiedt och skal til en del hafwa warit
orsaken til Böckernas dyrhet, besynnerligen tå en eller annan
af thesse Handtwärkare slagit under sig alt arbetet och skaffat
sig sådane Privilegier, hwarmedelst han utestängt andra at
idka samma».
Emellertid blev, som sagt, bokbindarämbetets tryckeri av
kort varaktighet, och från den 25 november 1735 finnes en
inlaga (R. A. Kanslikoll. Ink. Skriv. E. XIII, 9) av
Boktryckeri-Societeten, som visar, huru det gått med konkurrensaffären:
6—zzoSjy 2 /
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
