Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Bokbinderistriden efter 1752
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfwer böckers dyrhet förswinner och deremot upwäckes en
täflan emellan de många slagz handlande, hwilkendera skal
kunna ey allenast sälja under det yttersta priset, utan ock
wara bäst sorterad samt dymedelst locka köparena til sig.»
Yttrandet är å Societetens vägnar undertecknat av P. Momma,
P. J. Nyström, And. Wilde och dat. Stockholm den 9 juni
Kanslikollegiet fann av den förda skriftväxlingen icke framgå,
att bokbindarna hade något privilegium exclusivum på att
sälja inbundna böcker, och delade här alldeles
Boktryckeri-Societetens mening, fann det heller icke vara till någon
fördel, att bokhandel och bokbinderi, som voro två alldeles
skilda näringar, förenades; fastmera tycktes bokhandeln
»tillhöra boktryckarna, de der sitta wid den hufwudsakligaste
och kostsammaste tillwärkningen och förlaget, så at de til
den ädlare delen af wahran, som icke är bandet, utan sielfwa
Exemplaret, äga största rättighet». Ett bifall till bokbindarnas
begäran skulle öka priset och »qwäfwa sielfwa literaturens
tilwäxt, ty auctorerne ledo uti sin rättighet at föryttra sine
uplagde wärk». Kollegiet ville därför bestämt avstyrka den
gjorda framställningen.
Med anledning härav fick Bokbindareämbetet nu (den 17
oktober 1760) ett definitivt avslag på sin begäran.
Kanslikollegiet hade därjämte tagit i övervägande, om icke
någon taxa borde för boktryckerierna utfärdas, »men som
deras omkostningar så ganska mycket variera, dels i
anseende til sjelfwa auctorernes förnöjande, dels i anseende til
språken och stilarne, som i en och samma bok kunna wara
mångfaldige, samt paperspriset, dels i anseende til afsättningen,
emedan hwad som förloras uppå en ringa afgång för en
måtte någorlunda ersättas igenom begärligheten af en annan,
med mera, så ansåg Collegium näppeligen någon görlighet
at med en sådan Taxa för dem komma til wäga. Men
deremot kunde densamma med så mycket mera lätthet för
Bok-63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
