Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Bokbinderistriden efter 1752
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
digra protokoll kunnat finna, behandlades frågan icke heller
där. Men märkvärdigast av allt — icke ens i Rådet tyckes
den hava diskuterats. Protokollet innehåller blott, att man
fattat resolution på städernas besvär och att svaret skulle
tryckas.
Stridsfrågan hade emellertid därmed blivit avgjord, och
rollerna hade nu blivit alldeles omkastade, i det att
boktryckarna nu yrkade på den nya resolutionens upphävande.
I själva verket hade tvisteämnet dock förlorat mycket av
sin forna betydelse. Bokbindarna kunde helt enkelt icke
sköta den bokhandel, som den nyare tiden fordrade. De
voro blott intresserade för den litteratur, som på 1600-talet
var den så gott som enda: psalmböcker, uppbyggelseskrifter
o. d., och på den nya vittra och vetenskapliga litteratur,
som vuxit upp, förstodo de sig icke. Såsom förläggare av
dylika arbeten vågade de aldrig uppträda, och icke heller
åt detaljhandeln kunde de giva några större mått. Därtill
kom — såsom vi strax skola se — att ett nytt yrke vid
denna tid uppstått, nämligen den privilegierade bokhandeln med
svenska och utländska, bundna och obundna böcker, och
till att krossa även detta yrke räckte det gamla skråets
krafter icke till. Slutligen hade åtskilliga boktryckare
förvärvat sig privilegier även såsom bokhandlare, och det
lättsinne, med vilket man denna tid utdelade privilegier, gjorde
det ej omöjligt för en driftig förläggare att erhålla en dylik
rätt.
Emellertid fortsattes den gamla striden med nästan samma
hetsighet som förut. Hos kanslikollegiet anhöll
Boktryckeri-Societeten, att kollegiet ville hos Kungl. Maj:t tillstyrka den
nya förordningens upphävande. Men bokbindarna
försvarade sig naturligtvis energiskt. »Boktiyckare och Bokbindare»
— skriva de — »bidraga wäl bägge till förfärdigandet af
en bok.» Men deras yrken måste vara skilda, »ty annars
kunna ock Bokbindare yrka få hålla Tryckerier, om de
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
