Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Det fixa bokpriset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bok på fint skrifpaper, Ovidii Sorg och Klagebref öfwer
sin Landsflygtighet kallad, på swensk alexandrinisk vers».
Upplagan hade blivit honom »mycket kostsam medelst
pa-peretz dyrhet och några års arbete på denna piecen» (R. A.
Kanslikoll. Ink. Skriv. E. XIII, 4).
Men de på 1760-talet mycket starka prisfluktuationerna
gjorde det snart omöjligt för förläggarna att stanna vid den
1757 fastställda taxan. Redan den 3 aug. 1760 ansåg sig
Societeten skyldig att för kanslikollegiet framhålla
bokförläggarnas svårigheter. Den nu inträffade allmänna dyrheten
hade — heter det i skrivelsen — förorsakat en stegring av
priset på papper, olja, läder och andra tiyckmaterialier. Även
själva stilarna och arbetslönerna hade nu stigit till det dubbla.
Det var således ej möjligt att trycka en bok till det gamla
priset. Att detta måste utsättas på boken, hade ock visat sig
hava en skadlig inverkan på bokhandeln, »ty utom det at
man nu mer genom erfarenheten funnit, at en del auctorer,
som sjelfwa wilja wara förläggare, häldre aldeles låta sine
arbeten ligga otryckte än de undergå et wist pris påtryckande,
så är ock prisens utsättning af den påfölgd, at de göra
Bokhandelen owiss och ostadig, eftersom, enär nu ey annat kan
ske än dyrare pris än förr måste påtryckas, derigenom sedan
händer, enär allmänna dyrheten förmodeligen ändrar sig, at
antingen desse Böcker måste ständigt säljas til de på dem
utsatte priser, hwilket då ej wore billigt, och skulle ey heller
då någon wilja dem köpa, eller ock, om man åter wid sådant
tilfälle priset nedfäller emot det, som påtryckt är, så förloras
den wisshet och förtroende för allmänheten, som med desse
påtryckningar är påsyftad».
Efter detta vänder sig Societeten mot den gamle fienden,
Bokbindarämbetet. Då bokbindarna av förläggarna köpt
böcker i något större antal, fingo de »någon rabath», men
stegra »likafullt boken, sedan hon blifvit inbunden, så
ansenligen för köparen, at det ofta går långt öfwer alterum
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
