Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - 1700-talets bokhandel före 1756
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
införa böcker, den senare genom att underkasta denna import
en sträng censur. Bägge dessa tendenser komma fram redan
i den äldsta censorsinstruktionen 1688: »Censoris beställning
skall bestå förnämst deruti, at han gifwer noga ackt uppå,
at icke någre skadelige och förargelige böcker måge antingen
af bokförare hit in i landet föras» eller av boktryckarna
uppläggas. Varje bokförare skulle därför vid ankomsten till
staden uppvisa sitt register för censor. Denne skulle »flitigt
visitera boklådorne, och när han finner någre sådane böcker,
som med skiäl kunna misstänckias, först ansäija bokföraren
at dem ey föiyttra eller någrom communicera och läsa låta,
in til des han om deras innehåld hafwer giordt sig närmare
kunnog, och om han finner något af den beskaffenhet, som
effter Kongl. Maij:ts placat för skadeligit och förargeligit bör
anses, så skall han det ad interim förbiuda, til des han hafwer
refererat derom till Kongl. Maij:ts Cancellie och tagit des
ordre. Dock må han eij utan goda skiäl någon bok för
miss-tänckt anse, på det bokhandelens frijhet icke må lida något
mehn och bokförarne afskräckias.» Det var därför nödigt,
att han höll god »correspondens» med lärda män i utlandet
och med de största bokhandlarna och förläggarna, så att han
kunde följa med den utländska bokmarknaden.
Ungefär detsamma upprepas i 1719 och 1720 års
kansliordningar. Däremot finnes, såvitt jag vet, ej något stadgande,
att privilegium var nödvändigt för att idka bokhandel;
1600-talets bokhandel sköttes ju dels av de s. k. bokförarna, vilka
i regeln voro resande, som kommo och foro, dels av
boktryckare och bokbindare. De senare hade privilegium att
sälja inbundna böcker, och boktryckarna fingo sälja sina
förlagsartiklar, ehuru visserligen blott oinbundna. För ingen
av dessa kategorier var ett särskilt bokhandelsprivilegium
nödvändigt. Men med frihetstiden blevo de utländska
bok-förarna stationära, och då tyckes den föreställningen hava
uppkommit, att ett privilegium var nödvändigt; bokhandels-
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
