Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Bokhandeln efter 1756
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1770 fick man ännu en bokhandel i Stockholm.
Boktryckaren Pet. Hesselberg och e. o. kanslisten vid Kungl.
biblioteket Johan Gustaf Halldin begärde då att få »idka
ut-utrikes bokhandel». Som icke flera än 8 eller 9
Bokhandlare — skriva de — »lära här i Riket för det närvarande
finnas, som ärhållit tilstånd at drifwa handel på utrikes orter»,
så anhöllo de att »i bolag få jämwäl idka en dylik utrikes
Bokhandel såwäl til at utföra til främmande orter de här i
Riket trykte Böcker och skrifter, som utrikes kunna winna
någon afsättning, såsom ock at utifrån införskrifwa utländska
Bokhandels-waror». Såsom ett ytterligare skäl anförde de,
att »antalet af dem, som älska och söka Bokwett, dageligen
synes i alla stånd til taga» (R. A. Kanslikoll. Ink. Skriv. E. XIII, 15).
Deras anhållan tillstyrktes av Boktiyckeri-Societeten och
bifölls. Men året därpå anförde Stockholms bokhandlare
besvär över beslutet, huvudsakligen på den grund, att
boklådorna nu blivit så många, att yrket ej längre lönade sig.
Men kollegiet vidhöll sin mening — egendomligt nog, ty
samtidigt förelåg en ansökan av en bokbindare Winberg att
få idka bokhandel i Göteborg. Men på denna ansökan
svarade kanslikollegiet, att Winberg själv skulle få »förklara,
huruwida han til winnande af samma förmon kan finnas
hugad at afsäga sig dess nu innehafwande Bokbindare
handtering, då i den händelsen Kongl. Collegium får tilfälle at sig
häröfwer widare utlåta». Kollegiets ståndpunkt var således,
att två yrken ej kunde förenas. Men boktryckaren Hesselberg
fick ej dess mindre driva bokhandel, ehuru detta var
stridande emot riksdagsbeslutet 1766, där bokhandeln förbehölls
bokbindarna.
*773 visade sig kollegiet lika tillmötesgående mot Johan
Hagman. Han hade sedan 1758 konditionerat hos
bokhandlaren Segerdahl och sedan 1769 hos Salvius, men bad nu att
få öppna egen boklåda, vilket bifölls, då han förbundit sig
att i denna sälja Salvius’ förlag. Härigenom uppstod dock
IO9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
