Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Landsortens bokhandel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Danzig, Ephraim Brothagen, en tid hållit boklåda i Lund
och nu önskade att bliva svensk undersåte, att få
privilegium såsom bokhandlare inom stiftet, att få fri lokal för
boklådan i Gamla skolan samt att till sist på vissa år bliva
befriad från alla skatter och utlagor. Detta tillstyrktes av
konsistoriet, endast med den humana inskränkningen, att
biblioteket därigenom icke, lika litet som de enskilda, skulle
betagas rätten att utifrån införskriva böcker. Kanslikollegiet
instämde i allt med konsistoriet utom beträffande
skattefriheten, enär bokhandel var en borgerlig näring, och den 19
okt. 1739 beslöt Kungl. Maj:t i enlighet med kollegiets
framställning (R. A. Kanslikoll. Registr. 5 maj 1739, Prot. 31 okt. s. å.).
1742 var Brothagen ännu kvar, ty då anmälde konsistoriet,
att en bokförare Löffler från Greifswald börjat sälja böcker
i Lund. Detta ansåg konsistoriet likväl vara stridande mot
Brothagens privilegium och hade därför lagt beslag på Löfflers
lager samt förbjudit honom att fortsätta försäljningen.
Men även Brothagens bokhandel måste nog upphöra efter
en kort existens, och sedan fick man reda sig dels med
boktryckaren, dels med de tillfälliga kommissionärer, som
förläggarna skaffade sig i Lund. Dylika nämnas i Broocmans,
Salvius’ och Gjörwells annonser och kataloger. Av dem
skaffade sig Salvius ett mera stadigvarande ombud och hade
en tid en verklig filial i Lund, ehuru den ej gick under hans
namn. 1759 inlämnade han nämligen till kanslikollegiet en
anhållan, att magister Bergendorff måtte få bliva
bokhandlare i Lund. Efter remisser till alla möjliga myndigheter fick
Bergendorff verkligen det begärda privilegiet, men endast för
tio år. Så länge tyckes han knappt hava hållit ut, ty enligt
vad boktryckaren Berling 1771 upplyste (R. A. Kanslikoll. Ink.
Skriv. E. XIII, 11), hade han allt sedan 1764 »bodt på landet och
idkat gästgifweri samt i sistwekne år med döden afgådt».
Förmodligen fick man därför ånyo återgå till de privata
kom-missionärerna. Alen en av dessa, professor Johan Lundblad,
liy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
