Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Lånbibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inwid Mynttorget». Två år därefter, eller 1797, begärde
filosofie kandidaten Carl Eric Radamine detsamma. Enligt
den »plan», som han bifogat, skulle biblioteket för utlåning
vara öppet från kl. 10 till kl. 1, däremot på tisdagar och
fredagar 3—6 e. m. till läsning på stället av journaler, dock
mot en särskild avgift; för hemlån var årsprenumerationen 4
rdr., för böckerna skulle lämnas pant o. s. v. 1800 anhöll
en studiosus Jac. Gust. Björnståhl, som samlat vid pass 600
å 700 band, om »privilegium exclusivum» på ett lånbibliotek
i Uppsala. Denna inrättning — skrev han — »är ämnad
til et oskyldigt och välgörande tidsfördrif för sådane
Personer, som stundom önskade få använda en ledig stund på
sit hjertas förädling genom sådan lecture, som stadgar
begreppen om en sann och verckelig dygd genom digtade
händelser, genom målningar ur menniskjolefnaden, genom
dramatiska föreställningar eller berättelser om förtjente och dygdige
menniskjors lefnad. Icke de egenteliga Vetenskaperna eller
de Philosophiska och Politiska ämnen, som väckt tidens
up-märksamhet, utan blott goda Romaner och Theaterpiecer,
moraliska afhandlingar och Biographier samt
Rese-beskrif-ningar komma att utgöra mitt Låne-Bibliothek, och kan det
således tjena både mindre och mera studerade medborgare
til et oskyldigt nöije och passande tidsfördrif.» Egendomligt
nog fann kanslikollegiet »med nöje Björnståhls bemödande
at igenom ofwanberörde inrättning befrämja litteraturens
fortkomst» och beviljade hans ansökan, ehuru något
privilegium exclusivum naturligtvis ej kom i fråga.
Samma år som Björnståhl, eller 1800, fick även f. d.
sekreteraren i Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien Joh.
Dav. Flintenberg rätt att idka lånbiblioteksrörelse — dock
med det viktiga villkoret att ej låna ut några i Sverige tryckta
skrifter. Då Flintenberg besvärade sig över denna
inskränkning, var kollegiet emellertid nog välvilligt att förklara, att
förbudet blott hade avseende »på de svenska böcker och
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
