Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Förlagsrätten före 1752
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förene såldes den för 8 daler inbunden, när hon war tiyckt
här hemma i landet, men nu för 10. At jag ej må nämna,
huru noga de weta passa på tiden at lägga up en bok andra
gången, som blifwit först tryckt hos en annan, så snart dess
10 åra privilegium är til ända, utan at fråga det ringaste
hwar-ken efter auctorens widare förbättring wid senare uplagan
eller om den första förläggarens Exemplarer ännu äro utsålde,
hvilket jag til mit werks stora skada här dagel. måste förnimma.»
Som man märker, vänder sig Salvius här företrädesvis mot
de upplagor, som bokbindarna läto trycka i Tyskland, och
i denna punkt lyckades han först genomdriva de svenska
förläggarnas önskemål, ty den 6 september 1748 utfärdades
en så lydande kunglig förordning: »Althenstund man kommit
i erfarenhet, thet en och annan tagit sig före at från
främmande orter endels uplägga, endels omtrycka sådane
Manu-scripter och Böcker, som förut blifwit här i landet antingen
utarbetade eller uplagde, och them sedan til försäljande hit
införa, Boktryckerierne i Riket til ej ringa förfång och
af-saknad; ty har uppå Hans Kongl. Majt:ts Nådiga befallning
thess och Riksens Cancellie Collegium härmed almänneligen
bordt tilkänna gifwa, thet ingen, eho han wara må, wid
Ettusende Daler Silfwermynts wite och alla exemplarens
confiscation hädenefter må understå sig at utom Riket
uplägga eller tryckte utifrån införa låta Manuscripter och
Böcker, som här hemma utkommit eller utarbetade blifwit.»
Såsom vanligt under frihetstiden var förordningen ej vidare
väl avfattad. Meningen var att förbjuda i Tyskland utförda
tjuvtryck av svenska arbeten, men enligt förordningen voro
t. ex. Linné och Wallerius härigenom hindrade att utrikes
tiycka vetenskapliga arbeten, vilka en svensk förläggare ej
vågat giva ut. I praktiken tillämpade man dock förordningen
så, att några olägenheter ej förspordes.
Salvius fortsatte emellertid sina inlagor, och i en, som
inlämnades den 1 juli 1746, kom han fram med mera bestämda
izpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
