Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Skolboksförlagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slog han, att de klassiska auktorerna, som ju utgjorde en
huvuddel av skollitteraturen, skulle uppläggas utan noter, att
boktryckarna skulle erhålla tullfrihet på det papper och de
stilar, som till dem behövdes, och — tillfogar han — »äro ej
heller privilegier på Scholæböcker särdeles nyttiga, utan wore
bättre, at sedan Consistorierne sins emellan corresponderat,
hwilka böcker behöfwas wid Gymnasier och Scholar, de då
delas Stiften emellan och efter accorderat pris tryckas, den
boken i det ena och den andra i det andra stiftet».
Kanslikollegiet fann förslaget beaktansvärt. Men i 1752 års
reglemente blev o inga bestämmelser i den riktningen intagna.
Först i 1766 års förordning till svar å prästerskapets besvär
utlovades, såsom vi sett, att inga privilegier på skolböcker
hädanefter skulle utdelas. Men därmed var saken alls icke
avgjord. Oelreich, som med anledning av en privilegiitvist
mellan Horrn och Schindler skulle yttra sig härom, inkom
också med en ganska utförlig kritik över den nya
förordningen. Vilka böcker äro skolböcker? — frågar han först.
Skolordningen uppräknar väl åtskilliga, men tillåter varje
konsistorium att göra ett utbyte mot andra. När så är, torde
det vara svårt att, innan en ny skolordning utkommit,
bestämma, vilken bok är skolbok och vilken icke. Redan 1748
hade Oelreich gjort ett förslag om goda skolböckers
utarbetande efter det franska mönstret »in usum Delphini». Varje
professor och lektor skulle i sitt ämne skriva två läroböcker,
en för de spädare, en för de mera försigkomna, och för de
bäst utarbetade skulle givas ett »hederligit præmium». Sedan
dessa av ständerna stadfästats, »wore nödigt att desse
Scholæböcker till aftryckande deltes ut till alla boktryckare uti
Riket, så at en hwar fick för sig allena något wist deraf».
Fingo de sedan tullfrihet på stilar och papper, kunde
skolböckerna bli så billiga, att de möjligen kunde avsättas i
utlandet, så att »man med tiden måtte kunna ärsätta de dryga
penningesummor, som årligen för böcker gå utur riket. Här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
