Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Den finske boktryckaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
thet gamla så kallade grefwe Pehrs hus på Norrebro och
thess understa wåning få husfritt til en Boklådas uprättande
så mycket Rum, som af bemälte wåning åt Norrebro kunde
aflåtas, emedan the rummen förmodel. torde stå ledige, hwilka
äfwen hafwa sin egen port åt Norrebro» (R. A. Kanslikoll. Ink.
Skriv. E. XIII, 13).
Hans begäran om en »discretion» blev verkligen beviljad.
Som direktören Merckell — skrev kanslikollegiet till Kungl.
Maj:t — »med flit och skyndsamhet bestyrt om allmänna
handlingarnes tryckande på finska, ehuru med nog dryg
kostnad och til sin förlust, hwarigenom sielfwa werket omsider
torde råka uti lägerwall och gå under, i fall icke han medelst
något publiquet understöd räddades utur en så tryckande
belägenhet, beslöt Kongl. Collegium att både til befrämjande
af Kongl. Maj:ts höga tjenst och en billig belöning för Merck el
låta underd. föreskrift för honom afgå om en nådegåfwa i
ett för allt af Trehundrade dahl. silf:mt». Detta blev ock
Kungl. Maj:ts beslut.
Hans begäran om fri bostad kröntes däremot ej med
framgång. Man beslöt blott att undersöka, om någon lägenhet
fanns i Greve Pehrs hus, och den undersökningen tyckes
hava givit negativt resultat, ty året därpå, 1758, kom Merckell
med en ny anhållan: om lokal i gamla Banko-huset. Men
ej heller här kom man längre än till en undersökning, och
att Merckell ej kunde få fri bostad, var ju ganska naturligt,
då den egentlige Kungl. boktryckaren hade blivit av med
sin. Emellertid var hans ställning som Kungl. finsk
boktryckare likväl troligen ej så dålig, emedan han tillika hade
privilegium exclusivum på alla finska böcker utom
psalmboken och katekesen, och genom en överenskommelse 1753
med Åbo universitet hade han fått 20 års privilegium även
på dessa senare så begärliga förlagsartiklar.
Arvid Carlbohm, som 1759 köpt Merckells affär, var själv
bokbinderiålderman och gjorde köpet blott därför, att hans
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
