Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Den finske boktryckaren - Antikvitetsarkivets boktryckare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning på finska av Sekreta utskottets protokoll om Rådets
licentiering en ersättning av 1,240 dal. kpt., varjämte den
finske translatorn Abraham Lind erhöll 400 daler. Men
här ålade Kungl. Maj:t kanslikollegiet att inkomma med
underdånigt förslag, »huru, sedan Exemplaren till
weder-börande Landshöfdingar blifwit afsände, de samma för
Cro-nans Räkning måge kunna debiteras till ärsättning för den
nu således förskutne kostnad» (R. A. Bibliographica. Böcker).
Antikvitetoarkiveto boktryckare.
Men utom den finske boktryckaren fanns även en annan,
som hade en åtminstone halvt officiell ställning, nämligen
Antikvitetsarkivets boktryckare. Den förste innehavaren av
denna titel var Olof Enæus, som erhöll den 1700, den andre
var Julius Georg Matthiæ (1711) och den tredje Johan
Laurentius Horrn, efter vilken följde den fjärde och siste: Lars
Salvius. Den enda förmån, som Antikvitetsarkivets
boktryckare åtnjöt, var att han med stöd av Antikvitetsarkivets
privilegium den 9 juli 1684 åtnjöt frihet från borgerlig tunga.’
Denna förmån blev emellertid icke oantastad. 1720, 1721
och 1722 blev Horrn taxerad för bevillning, men klagade och
fick rätt, taxerades visserligen ånyo 1725, ehuru med samma
påföljd. Att denna skattefrihet var hans enda förmån, intygas
uttryckligen av censor librorum Rosenadler. Horrn hade
nämligen begärt privilegium på några böcker, och med an-
Under 1600-talet tyckes denna frihet hava tillkommit alla boktryckare.
Lau-relius, som övertagit Eberdts tryckeri och avled 1719, klagade hos Kungl. Maj:t »det
Borgmästare och Rådh här i Staden icke alenast hålla uppå gravera mig öfwer min
formågo medh odrägeligh Contribution, uthan och willia nu der ofwan uppå twinga
mig medh borgerlig tunga och wachthåldning». Detta var fullkomligt obefogat, enär
»jag icke under Borgerskapet sorterar eller brukar någon ringaste borgerlig nähring’,
och av de 24 boktryckare, som funnos i landet, blev ingen besvärad med borgerlig
tunga, utan voro de på grund av generalprivilegiet 1619 därifrån befriade. Eberdt och
Meurer, hans företrädare, hade ej haft detta onus (R. A. Kanslikoll. Ink. Skriv. E. XIII, 13).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
