Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Rikshistoriografens förlag - Lagboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anhålla, det tächtes Ed. Höggrefl. Exelbr och Kongl. Collegium
fägna förb:te des öfwersättare med en nådig försäkran uppå
den af Kongl. Maj t efter Ed. Höggrefl. Exelhrs och Kongl.
Collegii senaste förslag allernådigst bewilljade Amanuensis
lönen, enär densamma wid förefallande öpning kunde vara
att tillgå. Härigenom lärer han utan twifwel upmuntras att
wisa wid denna beställning all flit och ohuga samt således
det mig opgifne arbete till Kongl. Collegii nöye och Publici
tienst så mycket skyndsammare kunna förfärdigas» (R. A.
Kanslikoll. Ink. Skriv. E. XIII, 4. 6 okt. 1733.)
Lagboken.
Såsom vi härav se, hade staten under 1700-talet nästan upphört
att vara förläggare, och i varje fall voro dess utgifter för dessa
förlag så gott som inga, ty man hade nu lärt sig att betala
icke med penningar eller spannmålsanslag, utan med privilegier.
Och även den indirekta förlagsverksamhet, som staten genom
stiftsstyrelserna utövat, upphörde så småningom, i det att
anslagen till stiftstryckerierna bortföllo det ena efter det andra.
De 20 tunnor spannmål, som utgått till Linköpings tryckeri,
indrogos 1797; i Göteborg anslogos de 30 tunnor spannmål,
som skulle utgå till boktryckaren, 1734 till lön åt en adjunkt
vid gymnasiet; och boktryckaren i Skara, som 1704 fått ett
anslag av 20 tunnor och tullfrihet på 50 balar papper, blev
1789 definitivt av med det.
Det viktigaste för en förläggare under 1700-talet var därför
ett inkomstbringande privilegium, och av särskild vikt för den
Kungl. boktryckaren var att hävda den rätt han hade till
alla skrifter, som utgåvos »sub titulo majestatis». Ett särdeles
viktigt förlag var naturligtvis 1734 års lag, som med rätta
borde hava räknats hit. Men genom ett Kungl. brev av den
7 mars 1735 förklarade Kungl. Maj:t, att han »uppå Riksens
228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
