Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Tvister om det officiella trycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och att således denne ensam hade rätt att trycka dylika akter.
Kollegiet förmodade därför, att Strokirch hädanefter ej skulle
giva anledning till dylik oordning. Då Wrlde emellertid
utgivit arbetet på god tro, ville kollegiet ej förmena honom att
sälja upplagan. Men ville Momma upplägga samma
handlingar, vore det honom obetaget (R. A. Kanslikoll. Prot. 1756,
Ink. Skriv. E. XIII, 13).
I allmänhet synas också både Momma och Fougt hava
tämligen oförkränkt lyckats bevara den Kungl. boktryckarens
privilegium.
Det officiella trycket medförde, som vi härav sett, så gott
som ingen utgift för staten, och staten ansåg sig även kunna
utgiva andra nyttiga arbeten utan att därför åtaga sig några
kostnader. Så t. ex. skrev boktryckaren Grefing 1747 till
kanslikollegiet: »Edre HögGrefl. Excellencier och Kongl.
Maj:ts och Riksens Cantzlie Collegium täcktes wid slutet
af förleden Martii månad upkalla och anmoda mig at på egit
förlag låta igenom trycket utgå Swenska öfwersättningen af
Rollins Methode pour etudier les belles lettres. Til
fullbordande af Edre HögGrefl. Excellenciers och Kongl. Maj:ts
och Riksens Cantzlie Collegii åstundan samt mitt giorde löfte
har jag ock, ehuru kostnaden wid ett sådant wärcks
upläg-gande kan wara nog stor, icke hållit betänkeligit at med det
första dermed göra en början.» Men i det syftet anhöll han
om frihet att införskriva nya stilar samt tullfrihet på det
papper, som därtill kunde komma att åtgå. Huruvida denna
moderata anhållan beviljades, framgår ej klart ur
kanslikollegiets protokoll (R. A. Kanslikoll. Ink. Skriv. E. XIII, 11). Likaså
begärde Momma, som på sitt förlag utgivit ärkebiskopens
likpredikan över Fredrik I, att staten skulle bestå det
kopparstick av konungens porträtt, som ansågs böra följa med.
Men därvid gjorde kanslikollegiet honom föreställning, »om
han icke siälf wille låta samma portrait gravera samt om han
icke tiltrodde sig at af försälgningen undfå sin ersättning».
$35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
