Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Statsunderstöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att det dock var frihetstiden, som utbetalade det förste
»dig-tergaget» åt en svensk skald, åt fru Nordenflycht, som vid
1751—1752 års riksdag erhöll en statspension av 600 daler smt.
om året. Och Dalin fick, såsom också är allmänt bekant,
ett anslag av ständerna å 36,000 dal. kpt. för första delen
av sin historia. Likaså erhöll den bekante Arckenholtz av
ständerna en pension av 1,200 dal. smt. om året för
författandet av Fredrik Ls historia (R. A. Kanslikoll. Ink. Skriv. E. XIII, 1).
Men även andra, mindre kända författare erhöllo icke så
sällan dylika understöd. Nils Hufvudson Dal — en bland
Antikvitetsarkivets flitigare författare — fick 1727 1,000 dal.
smt. för ett register över Politie och Oeconomie-ärenden
(R. A. Kanslikoll. prot.). Stiernman, som utgivit sitt viktiga arbete
Riksdagars och Mötens Beslut, vilket utan kostnad för staten
förlagts av den Kungl. boktryckaren Werner, hade 1727 fått
ett annat uppdrag. Sedan kanslikollegiet så föranstaltat — heter
det i borgarståndets skrivelse — »at 1727 en wiss person blifwit
minstone i huvudsak — var en allmänt bekant hemlighet. Men när han nu skulle
bära upp arvodet, gjorde Statskontoret honom ett litet spratt och latsade sig sväva
i fullkomlig okunnighet om författarens person. Oelreich maste för att få några
pengar därtör ingiva en skrivelse till Kungl. Maj:t, och när man känner sakens
förhistoria, saknar denna ej sin komik: »För den nåd, Eder Kongl. Maj:t behagat wisa
emot auctoren til weckoskriften En ärlig Swänsk kallad och emot mig för den möda
jag wid censuren af denna weckoskrift kunnat haft, tackar iag allerunderdånigst. Men
wid det iag mig anmäler uti Eder Kongl. Maj:ts och Riksens Stats-Contoir at å
auctorens wägnar efter Eder Kongl. Maj:ts nådigste anordning uttaga des nåde-belöning,
så möter mig den swårigheten, at Kongl. StatsContoiret icke wågar at utgifwa til
auctoren den i nåder anordnade belöning, innan auctoren giör sig bekant och tillika
bewisar, at han wärkeligen är auctor. Som auctor hittils är obekant och önskar at
det få blifwa, så länge som han lefwer och är des utan honom omöyeligit at bewisa,
det han är auctor utan genom Censoris skrifteliga intygan. Om nu detta censoris
intygande För honom får gälla, så kan ock på samma grund des quittcnce äga kraft.
Utom des är det nog bekant, at censor för at så myckit mer bewara tystheten warit
auctors commissionaire för weckoskriftens förlag, aftryck och med hwad mera dertil
hördt. Til än widare säkerhet, så tages ej ut i år mer än tredie delen af auctors
nådebelöning, som är 8000 dr. kopparm. Således är resten af belöningen för censor
just samma summa, hwilken då blir en säkerhet för Kongl. Statscontoiret, i fall på
et helt år någon annan för auctor sig skulle anmäla, hwilket ej kan hända.
I stöd af desse i underdånighet andragne skiäl anhåller iag på auctorens wägnar
underdånigst, det täckes Eder Kongl. Maj:t nådigst befalla des och Riksens
Stats-Contoir at emot mitt quittence utlämna til mig auctorens andel. Jag kan i all
underdånighet trygt Försäkra, det auctorens andel, så snart den är lyftad, skall honom i
händer lämnas sa wäl för detta som de folljande åren» (R. A. BibliograpKia. Böcker).
22(5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
