Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Författarnas förlag - Privata förläggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varning. Cartouche har i alla sina nedriga gärningar rögt en
besynnerlig qvickhet och goda, änskönt illa använda naturs
gåfvor, men kunde det oaktadt icke undvika sina gärningars
lön. Hans Exempel tyckes derföre snarare böra afskräcka
än upmuntra til efterfölgd hvar och en, som icke tror sig
äga större skickelighet än Cartouche sjelf at undvika det
välförtjänta straffet. Dessutom torde flere härigenom få
anledning at taga sig til vara för dylika bofvar» (R. A. Kanslikoll.
Ink. Skriv. E. XIII, i). Kanslikollegiet kände sig dock icke
övertygat av denna bevisning, utan ansåg arbetet för allmänheten
»mindre nyttigt, emedan det föga annat innehåller än idel
b of stycken». Tryckningen blev därför inhiberad.
Privata förläggare.
Men nästan lika vanligt som det var, att författare förläde
sina egna arbeten, lika vanligt tyckes det hava varit, att
privatpersoner, som alls icke hade något med ett arbete att göra,
anhöllo om privilegium för att på eget förlag utgiva det. Så
t. ex. hade den bekante juristen Petter Abrahamsson
privilegium på en edition av lagboken med kommentarier. Men
det hindrade ej borgmästaren i Söderhamn J. Arnell att 1728
hos Kungl. Maj:t begära »at få å ny o upläggia
häradzhöf-dingen Petter Abrahamsons lagbok». Detta avstyrktes väl,
därför att »denna begiäran strider emot det privilegium
häradz-höfdingen Petter Abrahamson därpå undfått». Men en dylik
anhållan visar dock, huru svagt utvecklad känslan för
författarens rätt var.
Särskilt begärliga voro naturligtvis skolböcker, och det var
därför ett högst indräktigt förlag, som den bekante
Göteborgs-lektorn Johan Rosén skaffade sig, då han av Kungl. Maj:t
erhöll privilegium på en hel rad av latinska läroböcker, som
förut köpts från utlandet. Dessa böcker ville han upplägga
2G6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
