Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Bokbindarnas förlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och annat löst folck til försäljande på Gatorne kringbära
Almanacher, Bönedags-Texter och tylikt, såsom ock at uti
åtskillige bodar och uppå så kallade nåhl-stohlar nya
inbundne böcker til sahlu hålles, hwilket doch egenteligen
Bokbindare-Embetet tilhörer; ty har Högwälborne Herr Baron
och Öfwer-Ståthållaren med Magistraten til Embetets
bibehållande wid Högstbemälte Kongl. Privilegier och
Resolutioner samt at therutinnan ej någon okunnighet må förebäras
funnit nödigt härmedelst allmänneligen at låta publicera och
kunnigt giöra, thet ingen, ware sig Soldater, Båtsmän,
Brand-wachter eller andre, måge understå sig Bokbindare-Embetet
til förfång sättia sig tilsammans och Bönhasa, hwarjämte alt
kringlöpande uppå Gator och gränder med Bönedags-Texter,
Almanacher, Wisor och mera tylikt härmed alfwarligen
för-biudes, så at eho thermed beträdes skal straxt fasttagas och til
arbete uti Spinhuset aflefwereras, til hwilken ända
Boktryckare och andre härmed åtwarnas at til sådant folck
hädanefter ej utlämna Almanacher, Bönedags-Texter med mera tylikt
til utsäljande, såsom the härjämte förbiudes at uti bodar eller
på de så kallade nåhl-Stohlar hålla några nya Böcker til
sahlu, som Bokbindare-Embetet egenteligen tilhörer at
försälja. Stockholms Råd-Hus then 16 Novembris 1739.»
Under sin strid med boktryckarna gjorde, såsom vi minnas,
bokbindarna verkligen ett försök att utveckla denna
förlagsverksamhet, i det att de sökte skaffa sig ett eget tiyckeri.
I våra dagar skulle detta väl hava skett på så sätt, att de
bildat ett bolag, vari alla varit intressenter, men för dylika
transaktioner hade man då ännu icke sinne, utan saken tyckes
hava ordnats så, att en bokbindare, Jacob Schneidler, för
egen del Övertog tryckeriet, förmodligen efter någon uppgörelse
med kollegerna att till ett billigare pris tiycka deras
förlagsartiklar. Anledningen till att affären kom till stånd var den
förut omtalade tvisten mellan bokbindarna och
Antikvitetsarkivets boktryckare, den äldre Horrn, som i sitt hus sålde
2^5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
