Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden efter 1810 - Förläggareföreningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— »inom den svenska bokhandeln har visat, att förluster ej
sällan träffat förläggare dels genom bristande eller fördröjd
redovisning, dels genom en ringare afsättning än den, som
med vaksamhet och drift hos kommissionären bordt kunna
väntas. Dessa förluster hafva ofta varit vållade däraf, att
personer dels utan tillräcklig soliditet, dels utan vana vid yrket
eller ock i saknad af båda delarna, tagit sin tillflykt till
bokhandeln i brist af annan sysselsättning samt sökt och lyckats
erhålla hvarje förläggares kommissioner särskildt under
åberopande af löften från de öfriga af en lika förmån, hvarigenom
på den ort, där de satt sig ned, vägen blifvit stängd för
skickligare och pålitligare ämnen, hälst där afsättningen icke kunnat
påräknas nog betydlig att med kommissionärernas bestånd
tillåta provisionens delning på flere händer.» En uppgift för
föreningen var således att skydda de pålitliga och skickliga
bokhandlarna »mot en sådan medtäflan, som skulle beröfva
de täflande nödig utkomst och således i stället för ökad
afsättning bereda förläggaren oundvikliga förluster». Det var
därför av yttersta vikt att inskränka antalet kommissionärer,
att endast antaga verkligt yrkeskunniga och att av dessa
fordra fullgod borgen för de två första årens avsättning.
Utan tvivel voro klagomålen över bokhandelns
efterblivenhet berättigade, men å den andra sidan bör man dock
fast-hålla, att förhållandena i många avseenden förbättrats sedan
slutet av 1700-talet. Bokhandeln hade efter 1810 fått utveckla
sig fritt utan något tryckande skråmässigt förmynderskap, och
detta hade onekligen haft välgörande verkningar. Åtminstone
i huvudstaden hade man redan vid 1700-talets slut en verklig
bokhandel; i början av 1830 funnos där ej mindre än 17
bok-och musiklådor, och förläggarna tyckas nu allmänt hava
använt dessa för att försälja sina förlag, vilka de förut i regeln
sålt i sina egna tryckerilokaler; vidare hade bokhandlarna
nästan fullständigt drivit bort bokbindarna från bokhandeln.
Väl reste de senare ännu kring på marknaderna, men
syss-374
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
