Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden efter 1810 - Förläggareföreningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
årliga försäljningen beräknade han till 4,000 rdr. b:ko, men
V3 därav lämnades i kredit — vilket var litet, ty i Lund
voro vanligen vid årets slut 2 A av köpen obetalade.
Dessa skäl måtte hava inverkat, ty vid ett följande
sammanträde vidhöll visserligen föreningen sitt föregående beslut,
men ville utfärda »en lista till anteckning för dem, som ville
gå in på den föreslagna provisionen». På denna lista tyckes
ett flertal förläggare hava antecknat sig. Och att detta var
klokt, framgår av Hæggströms nioårsberättelse 1852 över
föreningens verksamhet. Mindre tvetydig — skriver han
här — »är den framgång Föreningen rönt i Halmstad genom
utbyte af bokbindaren Wässberg mot Fil. kand. Johansson
samt den nya bokhandelsplatsen i Varberg. Efter min
beräkning visar medeltalet af 5 år 350 procent större inkomst
från Hallands bokhandel nu än 1843.»
De 15 %, som bokhandlaren erhöll, fick han emellertid
ograverade, med avdrag av vad han betalade speditören.
Och detta var ej mycket. Gleerup, som väl hade den
största bokhandeln i landsorten, betalade sin speditör 100 rdr.
om året, Gumpert i Göteborg blott 50. Men däremot stod
förläggaren för frakten, som gick till ansenliga belopp trots
Diligencebolagets nyss omtalade nedsättning. Särskilt
olämpligt var, att bokhandlaren tyckes hava betalat frakten, för
vilken han sedermera vid redovisningen debiterade
förläggaren — icke sällan överdebiterade honom. Dessa
svårkontrollerade och ofta oriktiga fraktdebiteringar var en bland
anledningarna till, att Hæggström så ivrade för ett
gemensamt speditionskontor. Därigenom att flera paket
samman-slogos, bleve frakten billigare, och underslev i
fraktberäkningen kunde därigenom undvikas, då all frakt ombestyrdes
av föreningens egen speditör, som sedan på de enskilda
avsändarna fick uttaxera kostnaden.
Under diskussionen härom föreslogs redan 1844 ett nytt
system av de båda bokhandlarna Fritze och Adolf Bonnier,
38a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
