Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden efter 1810 - Sortimentsbokhandlareföreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rörde själva kommissionsbokhandeln. Den första fråga, som
Holm framlade till diskussion, var: »Ar
kommissionsbokhandeln fortfarande den för våra förhållanden lämpligaste
formen för omsättning af förlagsartiklar, eller bör man i stället
öfvergå till fri försäljning af dessa artiklar, hufvudsakligen
genom fasta köpslut?» Mot Holm, som förordade fasta köp
i stället för det hittillsvarande kommissionssystemet, stodo
enhälligt alla bokhandlare, och även den gamla
bokförläggareföreningens ordförande yttrade sig till förmån för
kommissionssystemet. Den resolution, som fattades, blev därför,
»att kommissionshandeln fortfarande finge anses för våra
förhållanden lämplig, och att tidpunkten sålunda ännu ej vore
inne för en omdaning af bokhandeln i riktning mot fasta köp».
En särskilt viktig fråga var naturligtvis försäljningen av
skolböcker, och här yrkade Bokhandlareföreningens
delegerade, »att all handel med skolböcker, som nu till största delen
ginge på sidan om de antagna kommissionärerne, måtte
återföras till dem». Här gjorde man dock en skillnad på de
allmänna läroverken och folkskolan samt enades om, att
böcker för de förra uteslutande borde säljas genom
kommissio-närerna. Dess hetare blev striden om folkskolans läroböcker
och fortgick även under nästa dag. Enligt ordföranden
för dagen Jos. Seligmanns mening hade alla ombuden enat
sig om, att även all dylik försäljning skulle ske genom
kom-missionärerna, men medelst kontant köp, och man borde
därför övergå till frågan om den rabatt, som därvid borde
bestämmas. Men då begärdes ordet av Holm, som yttrade: »att om
det vore sant, som blifvit påstådt, eller att skolbokshandeln
gått kommissionärerna väsentligen förbi, så borde man börja
med att tillse, huru hög rabatt förläggarne lämnat dem, som
vändt sig direkt till förläggarne. Efterforskningar hade gifvit
vid handen, att rabatten varit olika hos olika förläggare.»
Själv hade Holm å P. A. Norstedt & Söners skolböcker i
allmänhet icke medgivit mer än 16 2/s $ och låtit rekvirenten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
